Kimitoöns kommuns skogsvårdsplan, som grundar sig på kalhuggning, är skadlig för klimatet och skogsnaturen

I Kimitoöns kommuns nya skogsvårdsplan för år 2021-2030 föreslås kalhyggen på totalt 45,9 hektar i ekonomiskogsdelarna.

När den nya planen började göras, lämnade De Gröna i Kimitoön in en motion till kommunen (3.12.2019) där det föreslogs att kommunen skulle övergå till kontinuerliga skogsbruksmetoder i sina ekonomiskogar.

Dessutom föreslog vi att kommunen skulle skydda skogsområden med betydelsefulla naturvärden.

I skogsvårdsplanen framkommer tydligt att våra förslag på inget sätt har beaktats. Kalhyggen föreslås också på de skogsfigurer, som vi i vår motion föreslagit att bör skyddas.

I skogsplanen föreslås dessutom kalhyggen på fullständigt orimliga områden, såsom i små kärr som är i naturtillstånd.

Det ger ett intryck av att den som gjort planen inte har övervägt när kontinuerligt skogsbruk skulle vara ett betydligt bättre alternativ än kalhuggning.

Kalhuggning av kärrmarker och därtill hörande markberedning ökar näringsutsläppen i vattendragen och frigör kol i atmosfären – enligt naturresursinstitutets forskare passar metoder med kontinuerligt skogsbruk mycket bra på dylika platser.

Det är klart att den nya skogsvårdsplanen är en “konventionell skogsbruksplan”, som grundar sig på kalhuggning.

Vad är då fel med denna “konventionella skogsbruksplan”?

Ett kalhygge blir en utsläppskälla av kol i 15-20 år, vilket är dåligt för klimatmålen. I kontinuerligt skogsbruk fortsätter kolbindningen, trots att skogen brukas och kolförrådet bibehålls i jordmånen.

Kalhyggen och den efterföljande markberedningen orsakar dessutom utsläpp av näringsämnen (fosfor och kväve) och fasta partiklar i vattendragen.

Det är ett livsvillkor för Kimitoöns kommun att Östersjön är ren och mår bra och därför är det skäl att förhålla sig allvarligt till den här saken.

En rätt planerad och utförd kontinuerlig skogsvård är också ekonomiskt mera lönsam än ett skogsbruk som grundar sig på etappvis kalhuggning.

I själva verket utgör den nya planens hyggesinkomster en så liten del av kommunens budget att man helt skulle kunna avstå från att hugga och det skulle nästan inte alls påverka ekonomin.

Dessutom förändrar kalhyggena landskapsbilden och minskar rekreationsmöjligheterna i naturen såsom svamp- och bärplockning, samt turismnäringarna.

Flera kommuner har avstått från kalhyggen i sina skogar – till exempel Åbo, Lundo, St Karins, Ingå och Hangö.

De gröna i Kimitoön anser att det nu bör tas en paus i behandlingen av skogsvårdsplanen.

Allra först är det skäl att noggrant kartlägga vilka av kommunens skogsområden som är lämpliga som skydds- och rekreationsområden och vilka som kan användas som ekonomiskog.

Kommuninvånarna och andra intresserade bör ges möjlighet att kommentera planen.

De områden som är lämpliga att skyddas och användas för rekreation bör inte användas som ekonomiskogar.

Därefter bör man beställa en skötselplan för ekonomiskogarna, som grundar sig på kontinuerliga skogsbruksmetoder.

På detta sätt kan de som ska besluta i saken ha möjlighet att jämföra skillnaden mellan metoderna vid kalhuggning och kontinuerliga skogsbruksmetoder. Och därmed kunna ta beslut, som grundar sig på fakta.