Läskunnigheten är inte längre en självklarhet

I Finland finns över 300 000 vuxna som har svårt med längre eller mer avancerade texter, så svårt att de har utmaningar att klara av vardagliga situationer. Problemen gäller inte bara vuxna, 15 problem av de pojkar som går ut grundskolan har en så svag kunskap i läsning att det inverkar på deras möjlighet för andra stadiets utbildning. Det har tydligt kommit fram i de internationella PISA-undersökningarna att gapet mellan flickors och pojkars läskunnighet bara växer och växer. I Finland är skillnaden bland de största bland OECD-länderna. Lösningen på problemet finns inte endast i skolan utan också i hemmen. En forskning gjord i Tyskland visade att ifall man regelbundet läst åt barnen hemma trivdes 80 procent av dessa bra i skolan medan motsvarande procent för dem som inte fått lyssna till högläsning var 40 procent. Skillnaden är enorm och bör väcka oss alla vuxna. Så om vilja finns kan vi alla påverka.

Läskunnigheten är även ytterst viktig som en trygghetsfaktor i samhället. En hög läskunnighet möjliggör en fungerande medie- och informationskritik. Förstår vi det vi läser, kan vi läsa olika typer av texter och har vi möjlighet att tolka det lästa har vi också kapacitet att skilja en lögn från en sanning. Det är en egenskap som allt mer behövs i vårt samhälle. Tidigare granskade man kritiskt det som trycktes men idag är ansvaret helt hos läsaren. Åbo stad har under de senaste åren haft olika spetsprojekt där man satsat på områden inom naturvetenskaper och ny teknik. Utan en bättre läskunnighet är jag rädd för att nyttan av dessa satsningar kommer att rinna ut i sanden. Därför bör aktörer inom såväl fritidssektorn, kultursektorn och bildningen tillsammans utreda, planera och genomföra ett gemensamt spetsprojekt där det finns en medveten satsning på läsning och ökandet av läskunnigheten bland våra barn och unga.