Mycket är ännu ogjort

Regina Koskinen och Tomas Björkroth räknar i en insändare i ÅU upp allt som gått som på Strömsö i Pargas stad under pågående fullmäktigeperiod. Jag håller med om det mesta. Personalen gör ett bra jobb, men ännu bättre vore om ev. inflyttare bättre skulle känna till hur bra särskilt barnfamiljerna har det i staden. Då skulle de kanske flytta hit. Vi måste få flera invånare, till alla delar av staden. Hellre satsa på det än använda all tid till att hitta spar- och avvecklingsåtgärder, som leder till en negativ spiral. Listan på det som inte gick som på Strömsö är tyvärr lång. ”Arkea – Kaarea - gate” är en sorglig historia. Det var helt ohemult att tvinga nya fullmäktigeledamöter att snabbt sätta sig in i problematiken, ändå drevs det igenom på första mötet. Hela denna eländiga soppa kommer att kosta staden hundratusentals euro, bort från något annat (jo jag vet, alla tycker inte lika). Krisen inom barnskyddet och hela social- och hälsovårdens ledarskap minns nog de flesta. Det var en hemsk tid för de anställda. Problemena är i det stora hela nu åtgärdade, men utan oss förtroendevalda hade läget troligen inte förbättrats. Min då nyvalda partikamrat Lotta Laaksonen behandlades mycket illa i sina modiga försök att få ändring till stånd. Det lyckades till slut. Men när som helst kan läget förvärras igen och då måste man ingripa i tid. Den ganska plötsliga flytten av vårt så välfungerande familjecenter är en tickande bomb, den pågående processen får inga stilpoäng. Staden får årligen jättestora ”böter” från staten för att man inte gör det som man bör för att långtidsarbetslösa ska ha en meningsfullare tillvaro. Detta är fortfarande dåligt skött fast det inte handlar om ett stort arbete, utan några timmar i veckan. Pengarna rusar ut ur stadens kassa, sexsiffriga belopp varje år, fullkomligt i onödan. Vilket slöseri! Detta har jag påtalat sedan 2009 och tänker fortsätta med det. De åtgärder som också ett enhälligt fullmäktige krävt har inte förverkligats. Fler åtgärder för de äldre borde ha satts in under denna period. De som nu mot sin vilja måste bo hemma i otrygghet kan visserligen få hemvård eller hemsjukvård många gånger om dagen. Men det är kostsamt för staden och är ingen bra lösning i längden. Olika slags boenden där de äldre kan få stöd i vardagen behövs, snart blir det mycket bråttom. Med tanke på ”Sote” är det tyvärr redan för sent. Den otroligt krångliga och långa byggnadsordningen har inte uppdaterats och förenklats trots att två fullmäktigeförsamlingar så beslutat! Inflyttningsfrågan har partigrupperna satt högst på listan i flera år. Nu borde något radikalt göras medan pandemins positiva följder pågår. Min motion från i höstas om kampanj för att få minst 100 inflyttare till särskilt skärgården, som nu lockar mera än någonsin, ligger i stadsdirektörens låda med alla andra motioner. Med lite tur får vi många inflyttare ändå, inte tack vare stadens snabba agerande, utan trots. Svar på min motion hade utlovats till styrelsemötet 10.5. Inget svar. Motioner har överlag behandlats synnerligen långsamt under denna period, mest för att de inte kommer i väg från stadsdirektörens bord utan ligger där i månader. Företagarna upplever fortfarande att inte hela stadens organisation genomsyras av genuin vilja att göra olika processer så smidiga som möjligt. Här måste arbetet fortsätta ännu mera konsekvent, det är en del av ledarskapet. Utan bra företagare är det kaputt med denna stad. Och så har vi den erbarmliga följetongen med skärgårdsstrategin. Då stadens strategi godkändes 2018 fick skärgården en mycket undanskymd roll i den. Därför beslöt fullmäktige nästan enhälligt att en skild skärgårdsstrategi uppgörs, av närområdesnämnderna. Så skedde, i juni 2019. Sen dess har inget hänt, förrän stadsdirektören efter otaliga påtryckningar från alla håll tog upp den i ledningsgruppen i mars i år. Den behandlas på fullmäktiges sista möte 25 maj, med enbart kritiska omdömen som förord. Och slutresultatet är: ingen skärgårdsstrategi! Felet var säkert att det var jag som gjorde förslaget i fullmäktige. Fel person, fel parti. Även om folk från de flesta partier varit med och jobbat med förslaget. Vad är det för en skärgårdsstad som varken har en skärgårdsstrategi eller ens ett åtgärdsprogram? Detta frågar sig betydligt flera än bara jag.