SFP är tvåspråkighetens vakthund

Jonas Heikkilä diskuterar SFP:s samarbete över partigränserna i en insändare den 27.5. Trots att jag i sak håller med Heikkiläs huvudbudskap, att svenska frågor kräver fördjupat samarbete, så ställer jag mig minst sagt förundrad till hans syn på SFP:s samarbetsvilja. Under de senaste åren har vi haft ett gott samarbete med alla partier i Åbo fullmäktige och SFP har samlat stöd från såväl Samlingspartiet, SDP som de Gröna, Vänsterförbundet, Centern, KD och till och med Sannfinländarna. Det behövs en bred front för att föra vidare viktiga projekt som Sirkkalas renovering eller Sofiegatans nya svenskspråkiga daghem och vi har jobbat hårt för att bygga den. Heikkiläs text belyser ändå ett desto viktigare fenomen för tvåspråkigheten i Åbo, att SFP är vakthunden som bevakar och driver dessa frågor. Just nu är det många som talar sig varma för svenskans ställning men då det verkligen gäller, så är det SFP:s representant som frågar hur tvåspråkigheten ska tryggas i lösning X eller reform Y. Här saknar vi starkt de andra partierna och vi välkomnar varmt mera engagemang. Därför föreslår jag att Heikkilä skulle arbeta inom sitt eget parti för att lyfta svenskan på agendan i dagspolitiken och öka medvetenheten under mandatperioden då besluten fattas. Vågar påstå att det skulle ha en större inverkan på tvåspråkigheten, än att peka finger i insändarspalten.