Utöver trädstammar är skogen ett värdefullt ekosystem

Stefan Thölix (ÅU 26.3.) sällar sig till skaran som förklenar andra skribenter i skogsdebatten.

Thölix säger att våra påståenden avviker från verkligheten i dagens skogsbruk. Det kan vi hålla med om. Dagens skogsbruk präglas av jämnårig intensiv skogsodling, med kalhuggningar som tyvärr förorsakar kolutsläpp och ekologisk utarmning.

Vår ”naturromantik” handlar om att gå varsamt fram, lyssna på både dem som forskat i (Timo Pukkala, Olli Tahvonen m.fl.) och dem som använt sig av kontinuerligt skogsbruk, i vilket skogen bevaras beklädd och mångstrukturerad. Må vara att Thölix tycker det blir en ”skräpskog”, men för vidare och precisa råd, prisuppgifter osv. hänvisar vi till firmorna som specialiserat sig (Metsätietopalvelu Silmu, som betjänar även på svenska och Arvometsä).

Till varsamheten hör att vi vill ta de nyaste rapporterna om de hotade naturtyperna och arterna på allvar och anpassa skogsanvändningen till ekosystemens hållbarhetsgränser. Vi koncentrerar oss inte på samma forskning som Thölix och dagens intensiva skogsbruk, utan på bl.a. Finlands miljöcentrals hotbedömningar (https://punainenkirja.laji.fi/sv), klimatpanelen och annan inhemsk forskning, vilket nog inte är lika med ”tro i stället för vetande, ideologi i stället för forskning”, som Thölix skriver.

Utan att slå ner på den forskning Thölix hänvisar till konstaterar vi kort att vi i vårt ställningstagande grundar oss på en vetenskaplig rapportering som utgår från ekologisk hänsyn till hela ekosystemet, snarare än på intensiv trädodling och ekonomisk vinning. Finlands naturresursinstitut (Luke) lyder under jord- och skogsbruksministeriet och Finlands miljöcentral (Syke) under miljöministeriet och det är ett faktum att forskningsintressena ligger på olika håll. Det behövs inget förklenande av motparten i en saklig diskussion.

Stefan Thölix hänvisar till Lukes ledande forskare Kari T. Korhonens intressanta intervju i MT 23.3. Korhonen hyllar den hundraåriga finska skogsinventeringsmetoden, men påtalar svårigheterna med att utveckla ett likadant system för hela Europas skogar. Som exempel anges Österrike, där man som träd i skogsinventeringar medräknar endast trädstammar som är över 7,5 cm tjocka. I Finland räknas ju varenda trädplanta som är minst 1,35 m högt som träd (vide och enris utesluts) och måtten i stamdiametertabellerna i riksskogsbokföringen (diameter i brösthöjd 1,3 m) anges med millimeterprecision. Minsta mätbara kronadiameter är 10 cm. Det är alltså rätt så små plantor som skogsvetenskapligt räknas som skogsträd (och detta kanske delvis förklarar Lukes officiella deklaration att vi har mera lövträd i våra skogar än någonsin).

Klimatet, biodiversiteten, vattnet, luften är gemensamma för oss alla. Att diskutera skogen är tillåtet. Det är av godo att utöka antalet infallsvinklar, försöka förstå, ta in ny kunskap och söka tidsenliga och hållbara lösningar. I Våra skogar ingår flera forskare inom olika områden. Sedan år 2019 har vi ordnat skogsdialoger (på finska) med deltagare från skogsindustrin, skogsvården, ministerierna, forskarsamfundet osv. Dialogerna breddar perspektiven på ett nyttigt och vänligt sätt.