Ett hållbart skogsbruk kräver att skogsägarna själva får fatta beslut

Paula Lönnemo och Heikki Simola hävdar i ett genmäle till en av mina debattartiklar om kontinuitetskogsbruk att ingen är ute efter att förbjuda kalhyggen överlag. Båda har fungerat som förgrundsfigurer och talespersoner för aktiviströrelsen Våra skogar som är mest känd för sitt spektakulära framträdande i Helsingfors domkyrkas krypta 2018 där man bland annat sjöng sorgesånger och framförde sorgemusik för den finska skogen. Våra skogar-gruppen krävde då, och kräver fortfarande enligt sin hemsida, bland annat att ”kalhyggen bör tillåtas endast på små ytor eller av särskilda orsaker, såsom vid angrepp av rotröta i skogar med endast ett trädslag.” Alltså ett krav på förbud mot kalhygge som inte på något sätt begränsas till statens skogar. Duon försöker kringgå de etablerade vetenskapliga undersökningarna som jag hänvisar till i min debattartikel, Hynynen med flera, och som klart visar att kontinuitetsskogsbruk förutsätter glesare bestånd, alltså mindre kollager, och att tillväxten är långsammare, det vill säga mindre kolbindning. De väljer att bara jämföra förnyelseytor och 80–100 årig skog och bortser från att spektret i de finska skogarna sträcker sig över hela skogens omloppstid. Deras hänvisning till forskning är i detta fall vilseledande och påminner mest om så kallad anekdotisk bevisföring. I slutet på sin artikel så försöker de göra sig till språkrör för skogsägarna och berättar att virkespriset är bättre vid kontinuitetsskogsbruk. Jag vet inte vilken statistik det påståendet baserar sig på men vid en rotförsäljning, som är den dominerande formen för virkesaffärer i Finland, betalar köparna enligt gallringpriser vid plockhuggning i kontinuitetsskogsbruk. Priset är alltså avsevärt lägre än vid en slutavverkning.

I Finland görs slutavverkningar på endast cirka 0,6 procent av vår skogsareal årligen. Förnyelseytornas areal är mycket liten, i genomsnitt 1,53 hektar år 2019 enligt Finlands skogscentrals statistik. Denna sommar kommer de finländska skogsägarna att plantera över 150 miljoner trädplantor och så 1,3 miljarder frön i våra skogar.

En god garant för hållbarheten i vårt skogsbruk är att alla Finlands 630 000 skogsägare fattar egna beslut om skogsskötsel och avverkningsmetod i enlighet med gällande lagstiftning. Det betyder att vi samtidigt kan prioritera hållbar virkesproduktion, friluftsliv och rekreation, jakt, svamp- och bärplockning och biologisk mångfald. Det vi inte behöver är förmyndarskap från idealister med svag praktisk förankring.