Bestämmanderätten beskattas hårt i Åbolands skärgård

Vi har nyligen genom medierna fått höra ”glädjenyheten” om att regeringen Marin (och jag som i min enfald trodde att den var hela Finlands…) reviderat bestämmelserna om fastighetsskatt så att naturskyddsområden på privat mark undgår fastighetsskatt.

Jag har tidigare vid några tillfällen fört fram att politisk styrning legat bakom den horribla förhöjningen av fastighetsskatten i skärgården. Bemötandet har varit allt från fnysningar om högerpopulistiska konspirationsteorier till utslagna händer ”att vi måste följa lagen”.

Nu, när regeringen har satt ner foten och reviderat fastighetsskattelagen så kan diskussionen om huruvida politisk styrning tidigare har förekommit eller ej lämnas därhän, för senast nu är det alltså fråga om öppen politisk styrning!

Tyvärr bekräftar de nya bestämmelserna bara det som jag och de flesta skäribor redan visste: att den, i vissa fall tusenprocentiga höjningen av fastighetsskatten, inte var ett olycksfall i arbetet utan ett medvetet politiskt instrument att konfiskera privat markegendom i skärgården.

Det som man inte redan genom regelrätt utsugning fått skäriborna att sälja ”frivilligt”, (läs: för att undvika personlig konkurs) så skall man nu genom en litet snyggare metod, till en skrattretande låg kostnad, frånta dem bestämmanderätten till.

Att frivilligt inrättande av naturskyddsområde nu tillsammans med idkande av jord- eller skogsbruk  är det enda som berättigar till skattefrihet visar hur politiskt styrt det hela är. Centern och De Gröna fick vad man ville resten blev utan. Vad är det i den privata äganderätten som är så motbjudande för ”regeringen Marin”?  SFP som med hela två ministrar, den enda t.o.m. på justitieministerposten, har bidragit till det här rättshaveriet reagerar med en öronbedövande tystnad.

Det ofattbara är att man vid revideringen av fastighetsskattelagen inte åtgärdat själva gjutfelet: att bergsklackar och impediment värderas och beskattas som värdefull byggnadsmark också då det handlar om områden som saknar byggrätt och därmed kommersiellt värde. Ja, förutom om man överlämnar bestämmanderätten över dem till staten mot en skrattretande kompensation som staten slagit fast. Det är alltså i själva verket bestämmanderätten,  inte ägandet som man valt att beskatta!

Det tunna hårstrå som partiets Åboländska riksdagsmandat hängt i har nog för länge sedan brustit.

Eftersom det oftast rör sig om svårtillgängliga bergsholmar och impediment utan byggrätt, som stått orörda i tusentals år uppstår frågan: MOT VAD ÄR DET SOM STATEN VILL SKYDDA DESSA HOLMAR? Jag kommer inte på någonting annat än: MOT SKÄRGÅRDSBORNA! I och med fredningen överlåter skärgårdsborna i praktiken all bestämmanderätt över sina holmar till staten. Och det vet alla skärgårdsbor sedan tidigare, när staten får bestämmanderätt över någonting, så kommer man inte att vara sen att utnyttja den. Se bara hur det gått med fisket eller jakten. Båda två håller på att förvaltas ihjäl.

Vi hör redan bruset från fabriceringen av forsknings (alarm)rapporter om undervattensbuller från båtmotorer, fiskeredskapens och propellevirvlarnas negativa inverkan på den ”känsliga, unika  bottenfloran och -faunan”. Nya verktyg åt miljölobbyn i både Bryssel och Helsingfors som i slutändan kommer att innebära nya restriktioner och förbud mot landstigning, motorbåtskörning, nätfiske .

Och med staten som den nya förvaltaren så fattas besluten i Bryssel och Helsingfors. Inte på Utö, Jurmo, Björkö, Trunsö, Sandholm, Aspö, Nötö, Berghamn eller Borstö.

Tom Bergman

Utö