Klimatpolitiken betalas av bilberoende lågavlönade

Nära där vi bor finns ett större daghem, och på morgonen saktar jag promenadfarten och gör socioekonomiska observationer. Majoriteten av barnen förs dit av mammor med bil vilkas ekonomiska medelvärde jag uppskattar till 4 000 euro. Det finns givetvis både billigare och dyrare bilar och en del barn förs dit av pappor med bil. Endast ett fåtal kommer utan bil, till fots eller med buss. Ingen kommer med cykel och barnsits nu på vintern.

Om man tänker sig att medelbilen köpts begagnad för 6 000 euro kan jag enkelt räkna ut med hjälp av data från finansministeriets hemsida att mamman/pappan i medeltal betalar cirka 10 000 euro under tio år i olika bilistskatter till staten. Detta för nöjet att föra avkomman till dagis och sedan fortsätta till sitt jobb, och för att i ett senare skede föra ungen till hobbyverksamheter. Det låter ju inte så mycket, men för en lågavlönad (kvinna) i servicebranschen betyder det 1 000 timmars extra arbete direkt åt statskassan för att finansiera den klimatsmarta straffskatten på arbetsresorna.

Den klimatmedvetna citymänniskan som i dag köper en ny elbil betalar under tio år endast 4 000 euro i olika skatter! Men lantisen som kan behöva en motsvarande ny dieselbil betalar 16 000 euro, fyra gånger mera. Enda möjligheten att få det lite billigare är att köpa en något begagnad dieselbil från Sverige eller Tyskland.

Regeringen lagstiftar om framtida fossilfri biltrafik. Lagen binder även följande regeringar. Övergången till elbilar ska ytterligare skattesubventioneras och fossilkörandets straffskatt skärpas.

Elbilsbefrämjande klimatpolitik verkar leda till socioekonomisk och regional ojämlikhet och till förvärrat underskott i statskassan. Men dagens regering vet ju patentmedicinen: Låna mera pengar!

Redan nu är alternativet att stanna hemma och leva på bidrag alltför attraktivt jämfört med dyra bilresor till ett avlägset lågavlönat jobb.

Jarl Ahlbeck