Gymnastiksalens vara eller inte vara i Pargas

Vi är en familj i Pargas med barn i olika åldrar. Runt matbordet diskuteras det aktivt samhällsfrågor och debatteras om olika ämnen. Just nu bor det hemma 7 barn i åldern 3-17 år plus några utflugna som ändå kommer hem och sitter runt det runda matbordet och diskuterar. Eftersom vi är i olika åldrar går diskussionerna på olika nivåer, det diskuteras också ofta politik och vad egentligen politik är. Nu har vi diskuterat Pargas skolkampusbygge och gymnastiksalen där. Vår familj består av personer som representerar olika ytterligheter i frågan om sportighet. Jag kommer ihåg en av ungdomarna som skrev studenten våren 2017, de hade handbollsträningar som slutade kl 23 för att Piugsalen var så upptagen att de äldre inte fick träningstider tidigare. Jag som mamma ville inte att hen skulle delta i träningarna när de hade skrivningar följande morgon, hen ville inte lämna bort träningen. Redan då var det brist på utrymmen. Nu har vi i olika repriser diskuterat skolbygget, ungdomarna har frågat om det kan bli så att dit inte byggs en gymnastiksal. Jag har svarat att de diskussionerna är nog enligt mig bara frågan om politik. Det framförs nu att det inte görs en sal och sen sparas det på en massa annat och så byggs salen ändå. Då kan det sparas på nästan allt annat och nästan alla blir nöjda för att salen byggs. Det är en slags politik, inte kan ju på riktigt någon av de som bestämmer och som är insatta vara av den åsikten att det byggs ett skolkomplex utan gymnastiksal. Det var min åsikt förra söndagen, hoppas jag hade rätt. Jag kommer så bra ihåg diskussionen med ungdomarnas gymnastiklärare Kyösti Kurvinen för flera år sedan, jag var bekymrad över att en av mina sportiga ungdomar inte kunde delta i gruvan-runt-löpet andra året i rad. Kyösti sa då att det behöver varken han eller jag bekymra oss över utan vi ska bekymra oss över dem som inte rör på sig nästan alls. Vi hade då samtidigt en ungdom i högstadiet som Kyösti berömde och uppmuntrade till små prestationer, hen ville helst bara sitta på telefonen alla raster och gymnastiklektioner. Men när gymnastiksalen var nära och där fanns trevligt inte för krävande program deltog hen efter ett tag både i långrastprogram och gymnastiken. Om nu salen inte blir av så går det mest ut över de minst sportiga och minst bemedlade ungdomarna i vår stad. Vi har Piffen och flera andra duktiga föreningar i Pargas men alla ungdomar hittar inte dit och allas familjer har inte ekonomiska möjligheter att stöda sina barns fritidsverksamheter. Föreningarna behöver också utrymmen för att förverkliga sin verksamhet och till det räcker inte nuvarande utrymmen. Det finns olika slags intressen och hobbyn, en del behöver nästan inget utrymme. Att samla på glansbilder eller frimärken är fina hobbyn men våra barn, ungdomar och även vi vuxna behöver också röra på oss, till det behövs det utrymmen. Eftersom nätet, internet och telefonerna tar allt mera uppmärksamhet och tid är det ännu viktigare än tidigare med bra utrymmen. Med hoppet om våra barn, barnbarn och följande generationer har bra ändamålsenliga utrymmen att gå i skola och röra på sig i, i Pargas.