Bevara sextitalsmiljön vid stadsteatern

För en dryg vecka sedan skickade stadsmiljönämnden i Åbo tillbaka detaljplanen för konserthusbygge på Självständighetsplan till omplanering. (ÅU 26.11.)

Planen tog alltså ett steg tillbaka. Det var bra. Den borde skickas ännu längre bakåt. Bort från skrivborden ned i papperskorgarna. Men stadsdirektören vill nu skynda på processen och i dagarna skall stadsstyrelsen skyndsamt behandla frågan igen. Måtte den arma planen ändå bli nedlagd i lådan för misstag som aldrig gjordes. Man kan fortfarande hoppas.

De tre byggnader som i dag omger den gröna rektangeln nere vid ån representerar finsk modern arkitektur från återuppbyggnadsårtiondena efter kriget. Oberoende av om man älskar varje byggnad eller inte utgör området en vid det här laget klassisk helhet Åboarkitektur.

Stadsteatern planerades under femtiotalet och invigdes 1962. Från foajen har man en av Åbos vackraste vyer. Alla som under en paus i en föreställning betraktat skymningshimlen ner mot åmynningen vet hur vackert det är. Arkitekterna Aarne Hytönen, Risto-Veikko Luukkonen och Helmer Stenroos tog vara på platsens möjligheter.

När de två sistnämnda några år senare ritade ämbetshuset ovanför skapade de även där en festsal med makalös utsikt. Den bastanta kroppen för det statliga verket placerades högre upp i backen i ett fiffigt förhållande till teatern. Platsen blev en sorts modernismens höga visa. Den är ett mycket levande tidsdokument. Samma år som ämbetshuset stod färdigt invigdes också Wäinö Aaltonen-museet på andra sidan av parken. Denna i jämförelse intima byggnad samspelar elegant med de två andra. Sedan dess har Åbo haft en intressant tre-enighet här vid ån.

Navet i relationen mellan byggnaderna är mellanrummet. Den lilla park vars namn hyllar Finlands självständighet är a och o för helheten. Genom grönska, träd och rymd öppnar den perspektiv och binder ihop. Utan parken skulle spänningen i miljön försvinna. Utan parken skulle utsiktsfönstren i stadsteatern och länsstyrelsen fyllas av bakväggar. Utan parken skulle helheten slås sönder. Idag balanserar den gröna åbacken förhållandet mellan byggnaderna och skapar andrum.

Under årets coronasommar var platsen ett omtyckt uteställe för små grupper som kunde sitta utspridda där. I all enkelhet var den ett ställe för möjlig samvaro. Det är en sort av platser Åbo behöver. Richard Sennet, gigant bland internationella stadsplanerare, framhöll i en intervju efter coronapandem­ins utbrott, att planerare nu fått en ny viktig dimension att beakta. Man behöver lära sig att planera så att tätorter är maximalt hälsobefrämjande i epidemiska lägen. Sennet har länge arbetat med förtätande av urbana rum i många av världens miljonstäder och vet vad han talar om.

Med andra ord understryker även virusepidemin vi lever med vikten av luftiga vardagsmiljöer i staden. Åkanterna i all ära. De har under en längre tid utvecklats och blivit allt trivsammare. Att klämma in ett stort konserthus på Självständighetsplan innebär däremot ett okänsligt igenproppande av det öppna landskapet. Staden har andra ställen att erbjuda. Varför tvinga in ett nytt konserthus just här? Det är en fråga jag och många andra ställer oss. Varför splittra området genom att drämma in ett stort nybygge mitt i?

Det var de oklara trafiklösningarna kring Självständighetsplan som skickade tillbaka förslaget på remiss. Det nuvarande konserthuset har ansetts vara för dyrt att reparera. Kanske är det så. Det är synd, för i motsats till vid Självständighetsplan finns där redan en lättillgänglig parkeringsgrotta alldeles invid huset. Och Risto-Veikko Luukonens häftiga funkiskapelse från 1952 är värd en fin fortsatt användning. Gärna i en omgivning som anstår landets första moderna konserthus, inte vid den halvdana bakgård som Trätorget idag chanserat till. Men det är en annan diskussion.

Inför självständighetsdagen tänker jag på att omtanke om medborgare, om stadsbor, inte är att rusa på i ullstrumpor mot nypampiga monument. Nej, goda Åbo stad, bevara Självständighetsplanen. Utveckla hellre parken. Tag vara på alla gröna rum staden kan ha. Unna oss sextiotalsbyggnadernas berättelse om hur den moderna staden tog form. Glad självständighetsdag!