Heli Inkinen vill se en kyrka som tar ställning

När Heli Inkinens stödtrupper öppnade hennes kampanj i ärkebiskopsvalet blev genus genast en rubrik. Många medier lyfte fram att hon är kvinna. Någon kvinnlig ärkebiskop har Finland inte någonsin haft.

– Min stödtrupp har försökt lyfta fram vilken kunskap och vilka egenskaper jag har, och sedan sagt att då jag utöver det här är kvinna finns också den aspekten som motiverar en kandidatur, säger Inkinen.

Men även om genus inte är huvudpoängen är hon tydligt intresserad av jämställdhetsfrågor.

Hennes doktorsavhandling ger också en signal om det: ”Fe y Esperanza. Women’s Road to Leadership and Ministry in the Lutheran Church of El Salvador 1952-2009”. Kyrkan i El Salvador har hunnit bli bekant, och landet i sig. Spanska är ett av många språk hon talar flytande, svenska ett annat.

– Jag doktorerade rätt sent i livet, det går ju ofta så för kvinnor. Först var det kombinationen med jobb och familj och barn, senare blev det familj i bemärkelsen att hjälpa mina föräldrar, som nu inte längre finns kvar.

Det berättar väl något om henne som person, att hon refererar till sina akademiska meriter och åtaganden via vilken situation familjen befunnit sig i. Numera kan hon fokusera på sitt jobb vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi, som universitetslärare i organisation och ledning.

– Jag vikarierar Nina Kivinen som är forskningsledig i år, och det var Alf Rehn som valde mig till det här jobbet, säger Inkinen, som också är utbildad i arbetshandledning och har olika ledarskapsutbildningar bakom sig.

– Eftersom jag tycker om att förena teori och praktik i allt jag gör, har jag också ett firmanamn och ger sporadiskt arbetshandledning. Vid ärkestiftet fungerade jag också som organisationskonsult.

Ärkestiftet var hennes arbetsplats i 20 år, åren 1994–2015 var hon stiftssekreterare för fostran och jobbade med många internationella projekt. Innan det hade hon bland annat jobbat som ungdomspräst.

– När jag 1982 var klar med utbildningen vid Åbo akademi kunde kvinnor inte ännu prästvigas. Jag jobbade först som lektor, och prästvigdes 1989 av John Vikström.

Att den unga, helt finska Heli hade hittat på att välja studier vid Åbo Akademi förklarar hon med uppväxten i Åbo och S:t Karins, och vid sidan om det teologiska även intresset för språk.

– Jag hade sökt till flera universitet och läste första året tyska vid Åbo universitet parallellt med teologin vid ÅA.

På samma sätt kan man fråga hur hon valde att ställa upp i ärkebiskopsvalet, eftersom hon trots åren vid ärkestiftet är något av en outsider då de flesta presumtiva kandidaterna är biskopar.

– Jag är både utanför och innanför och jag ser det som en fördel. I ledarskapsteorier kan man rita upp arbetssamfundet som en cirkel och ledaren ska finnas i linjen runtomkring, känna till det som finns innanför men också se det som händer utanför.

Strukturen och arbetssätten inom ärkestiftet är bekanta för mig, och i de kretsarna har jag många bekanta.

– Inte var heller Mikko Juva biskop, utan kansler vid Helsingfors universitet, när han valdes till ärkebiskop. Och inte var Jukka Paarma känd bland allmänheten innan han valdes. Men när väninnan, en prost, sa att de vill bilda en grupp för att ställa upp mig i valet var jag inte genast med på noterna. Jag behövde få resonera med min man och sova på saken.

Den ärkebiskop vi har, Kari Mäkinen, har en profil som Inkinen understöder. Såsom hans ställningsstäganden för att kyrkan ska hjälpa alla i nöd, till exempel när han försvarat att kyrkan hjälper asylsökande och papperslösa.

– Jag understöder en kyrka som vågar ta ställning. Det har också funnits tider då jag har tänkt att den lutherska kyrkan i Finland har tigit för mycket, men jag vill inte att det ska bli en brytning med samhället, utan att man för en dialog. Man ska försöka förstå varandras synpunkter.

– Den senaste tiden har det onekligen blivit mer synligt att kyrkan och staten, regeringen, har varit av olika åsikter.

Tror du det är en bestående förändring eller räcker det med regeringsskifte?

– Det vill jag inte uttala mig om, för det vet ingen. Men kyrkans roll i ett samhälle förändras över tid, det vet jag av erfarenhet, från El Salvador.

En annan aktuell fråga som kandidaterna säkert får svara på är synen på samkönade äktenskap. Här är Heli Inkinen entydig:

– Jag är för kyrklig vigsel av samkönade par. Vi ska minnas att av dem som har ett registrerat parförhållande och ingår äktenskap är det bara är en bråkdel som ens vill gifta sig kyrkligt. Varför ska vi marginalisera dem?

– Vem kan säga till en annan att inte också den är född till Guds avbild? Det kan ingen, det skulle vara som att säga att du inte duger. Jag tycker alla borde ha samma rättigheter.

Heli Inkinen

Läs också om biskop Björn Vikström som överväger en kandidatur