Vad hände med den högklassiga yrkesutbildningen?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För några år sedan började regeringen effektivisera och skära kraftigt i den allt dyrare yrkesutbildningen. Tidigare var yrkesutbildningen väldigt stel. De studerande gick samma kurser i samma tempo som alla andra, och tre år senare hade de en utbildning. Duktiga elever lärde sig sådant som de redan kunde och alltid på de medelpresterandes villkor. I dag däremot ska studerande kunna tenta av kurser de redan har kompetens i och i stället erbjudas att lära sig något annat. Problemet är att upprätthållarna av yrkesutbildningen ekonomiskt går på knäna och inte klarar av att erbjuda alternativ undervisning och handledning.
Nu ser vi åtminstone tre av nedskärningarnas negativa effekter för de studerande. I stället för klassundervisning i allmänna och teoretiska ämnen ges eleverna redan i ett tidigt skede av en kurs en bunt med hemuppgifter. Några timmar klassundervisning kan erbjudas, men i regel otillräckligt för att fylla en hel skolvecka. Redan i den allmänna undervisningen har undervisningen flyttat från skolan till hemmet och ansvaret ligger hos den studerande.
En annan effekt som direkt ses ute i skolorna är den minskade personalen i verkstäderna och undervisningssalarna. Personal om inte direkt undervisar, men som instruerar och stöder studerande och kan se deras beteende och problem. Jag minns från min egen skoltid hur viktig den här personalen var. De lyssnade och det var de som, sida vid sida med den ordinarie läraren, ofta hade tid att ordentligt visa hur något praktiskt skulle utföras. Den extra personalen var en viktig förstärkning som man i dag har varit tvungen att minska på. Vilken vuxen är det i dag som ser unga som behöver hjälp och stöd?
Den tredje effekten är det ökade ansvaret hos företagen. Inlärning i arbete på riktiga arbetsplatser är otroligt viktigt för den studerande innan hen tar examen, men i dag är dessa perioder längre än förr vilket ökar trycket på företagen. Samtidigt förväntas lärare regelbundet hålla kontakt med företag som tar emot praktikanter, vilket de i dag inte har tid med eftersom samma lärare febrilt undervisar en grupp i skolan samtidigt som en annan grupp är ute på fältet. Ansvaret för undervisningen har flyttat från skolan ut till företagarna.
De starka individerna och duktiga studerandena klarar sig riktigt bra. De ges en snabb och effektiv utbildning, med goda kontakter till näringsliv och framtida arbetsplatser.
Men hur det ska gå för de medelpresterande som kanske blir skoltrötta eller råkar falla i ett sämre umgänge vet vi inte. Den mer återhållsamma individen som inte utåtriktat letar efter den bästa praktikplatsen eller självmant står på tå för att be om råd och tips av sin lärare har i dag inte samma förutsättningar att lyckas som förr.
Om vi dessutom tar i beaktande studerandes kostnader, som kan uppgå till tusentals euro, för att överhuvudtaget ha möjlighet att ta sig till examen undrar jag vad som riktigt hände med den högklassiga yrkesutbildningen? Är yrkesutbildningen numera endast tänkt för välbärgade och utåtriktade unga med goda kontakter?
Utbildningen behövde effektiviseras, men det borde ha gjorts utan regeringens enorma nedskärningar. Som tur har den nuvarande regeringen inte lång tid kvar. Jag vill se att nästa regering garanterar närundervisning och trygg utbildning för alla, och gör allt för att minska på riskerna att någon faller mellan stolarna i samhället. Till en början kommer det kosta, men i det långa loppet leda till mindre utanförskap och lägre utgifter, samt förstås fler som arbetar och tjänar samhället.
Christoffer Ingo