Lagen förutsätter inte chockhöjda fastighetsskatter i skärgården

I sin insändare (ÅU 12.9.2019) försvarar överinspektör Jukka Backlund de chockhöjda fastighetsskatterna i skärgården.

Backlund påstår att ”den giltiga lagstiftningen” skulle ha påtvingat den revidering som lett till att skärgårdsborna debiterats ohanterliga fastighetsskatter på i värsta fall flera tusen euro.

Orsaken till vårens chockhöjningar är att skatteförvaltningen klassificerat obebodda och obrukbara kobbar och -skär som byggnadsmark och värderat dem enligt de vid värdering av byggnadsmark tillämpliga s.k. kommunspecifika tomtpriskartorna.

Den valda värderingsmetoden, vilken kategoriskt leder till de högsta tänkbara beskattningsvärdena, har tillämpats även vid värdering av sådana fastigheter där den ikraftvarande generalplanen överhuvudtaget inte tillåter byggande.

Till skillnad från vad överinspektör Backlund framför är chockhöjningarna alltså inte påtvingade av lagen, utan beror istället på en myndighetsinitierad revidering av lagtolkningen på ett för den skattskyldige extremt ofördelaktigt sätt som dessutom står i strid med värderingslagens 29.1 § och 29.4 §.

Att skatteförvaltningen är tvungen att verkställa fastighetsbeskattningen som ett massförfarande är förståeligt, men att det för den skattskyldige klart ofördelaktigaste värderingsalternativet väljs i en oklar tolkningssituation kan inte accepteras.

Om chockhöjningarna kvarstår kommer de i praktiken att innebära att många fastighetsägare tvingas avstå från sina ägor.

Att detta sker enbart genom en reviderad lagtolkning, utan något bakomliggande politiskt beslut, ställer även frågan huruvida kraven på god förvaltning och individens egendomsskydd blivit uppfyllda i processen.

Då värderingslagens 29.1 § utgör den tillämpliga rättskällan vid värdering av dylikt impediment, torde inget juridiskt hinder föreligga att tillämpa nollskattevärden även framöver.

Lyckligtvis har de drabbade ännu möjlighet att låta sina ärenden prövas i högre instanser.

Frans Bergman

Advokat

Åbo