Lärarna borde!

Jag följer intensivt debatten kring skolan i Svenskfinland. Det är bra att vår skola debatteras. Målet skall självklart vara att förbättra den ytterligare. Vi vill att vår skola ska vara världsledande.

Sakkunniga och tjänstemän inom olika instanser och intresseorganisationer uttrycker ofta att lärarna och skolan borde sköta än det ena och än det andra. Man låter förstå att skolan inte gör tillräckligt. Det olyckliga är att dessa uttalanden kan tolkas som uppmaning från en myndighet.

För oss som jobbar med lärare och rektorer känns debatten tyvärr ofta beklämmande. Det verkar vara självklart, för de som för fram åsikter, att de som jobbar i skolan ska lösa alla problem. I debatten är det tydligen legitimt att antingen skapa helt nya uppgifter eller att förutsätta att det sättas mera tid på saker som redan sköts. Det här utan att grundligt undersöka hur skolan jobbar med frågan. Utan att överhuvudtaget ta ställning hur förslagen ska kunna förverkligas då arbetsuppgifterna redan nu är fyllda till bredden. Irrelevant verkar det också vara att behöva ta ställning till att nya uppgifter borde ses som arbetstid och därmed beaktas i lönen. En kostnadsneutral lösning, där man plocka bort någon arbetsuppgift då nya uppgifter läggs till, verkar inte heller vara något alternativ.

Läroplanen utgår från individer och lärstigar. Alla elever ska bli sedda och hörda. Varje elevs behov ska tillgodoses. I en skolvardag där man brottas med nedskärningar, bristande elevvård och arbetsbelastade lärare kan det stundtals vara svårt att hålla samtliga bollar i luften. Ändå uttalar sig många slentrianmässigt om vad skolan skall göra, utan att granska de realistiska möjligheterna för vad som är möjligt att genomföra.

Inom Finlands svenska lärarförbund arbetar vi för att skolan ska ha en personal med ork och energi. Vi har kommit med otaliga förslag för hur lärarna och rektorerna ska ha möjligheter att sköta sina arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt. Vi har bland annat lyft fram hanterbara undervisningsgrupper, mindre byråkrati och att man noga utvärderar föregående förändring innan man går in för nästa utvecklingsprojekt.

Det är inte försvarbart att komma med utvecklingsförslag, utan att först på vetenskaplig grund reda ut vad som verkligen behöver utvecklas. Skolan av idag har redan en hel del förpliktelser som ska uppfyllas. Där görs redan ett gott arbete i våra skolor.

Min fråga lyder: Ska vi urholka tilliten till skolan genom konstant kritik eller krav på utveckling? Skolan behöver en dialog mellan olika aktörer där vi på ett faktabaserat och realistiskt sett granskar hur vi kan förbättra skolan. Sedan gäller det att få de ekonomiska förutsättningarna för att förverkliga planerna också.

Christer Holmlund

Förbundsordförande, Finlands svenska lärarförbund FSL