Genomtroende blir allt populärare

I tidningen (Turun Sanomat, 24.7) berättades det att generna man ärver kan påverka risken att insjukna i anorexi. Det kan hjälpa patienten själv förstå, varför just hen insjuknade i anorexi, förklarar en kostrådgivare.

Jag läste artikeln så som djävulen läser bibeln. Jag har blivit allergisk för genomförklaringar. Och jag frågar, hurudana följder denna självförståelse får. Tittar den insjukna turvis på sina föräldrar, och tänker vilkendera av dem är skyldig? Eller känner även läkaren sig lättad? Hen har fått en förklaring till att hen inte kunde hjälpa patienten.

Jag vill inte neka genernas roll. Jag vill att man skall forska kausaliteten mellan kultur, livsmodell, rådanden värden och t.ex. sjukdomar. Anorexin var en gång en sjukdom av överklassens flickor, men numera en plåga av vanliga unga flickor eller kvinnor. Ofta har de en fullständighetsaspiration i skolframgång och intressen. De vill också vara slanka eller till och med magra, vilket median och reklamerna trummar med höga decibel och stora färgkollage.

Det är naturligt att fråga, om det har skett ett stort anorexikvantumhopp i välfärdstatsmänniskornas genom. Eller har man lyckats hjärntvätta slankhetstvånget till en alltjämnt större del tonåringar, numera också till pojkar.

Den ovannämnda artikeln berättar också, att omgivningsfaktorerna, som höjer anorexirisken, är vanligare hos flickor. Då kunde man dra den slutsatsen, att man definitivt måste forska mera i kopplingen mellan människornas väl- eller illamående och kultur-, värde- och maktatmosfärerna. Dem kan vi påverka eftersom vi även har skapat dem. Generna någon har fått kan hen bara vara antingen tacksam eller sorgsen över.

Vetenskapen och forskningen är naturligtvis väsentliga medel att öka välmående och hälsa. Avhandlingen av artikeln jag läste kan tolkas så att man själv kan förstå sin sjukdom bättre och att behandlingsmedlen kan utvecklas. Om man i stället forskar i sjukdomens anknytning med miljö- och samhälleliga faktorer, kan man påverka sjukdomarnas spridning.

Slutligen vill jag påpeka om en internationell forskning av Wilkinson och Pickett. Den gäller sambandet mellan inkomstskillnader och väl- eller illamående inom välfärdsstaterna. Resultaten berättar att sinnesjukdomar, analfabetism, våldbeteende och tonårsgraviditet är vanligare i stater med stora inkomstskillnader. Ju större skillnader, desto sämre mår medborgarna, både rika och fattiga. Små inkomstskillnader ökar välmående eftersom de skapar social tillit.

Leo Lindstedt

Skribenten är pensionerad lärare i samhälleliga ämnen