I olika världar?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jarl Ahlbeck och hans svärmor är att gratulera till att situationen gällande svärmoderns sjuk- och hemvård är så problemlös som Ahlbeck utmålar den i sin insändare i ÅU 23.10.21 Läkartjänster och dödlighet.
Har själv närstående (mamma Alzheimer m.m. - har kommunal hemvård, syster intellektuell funktionsvariation, ...) i några västnyländska kommuner. Den som under de senaste månaderna följt med nyhetsrapporteringen i t.ex. dagspressen har knappast undgått att notera hur överbelastad hälsovården är. Sjuk- och hemvårdarna går på knäna.
Anhöriga (om sådana finns) får i mån av möjlighet se till att huvudet hålls över ytan. Angående tillgången till hälso- och sjukvård föreslår Ahlbeck att man kan anlita akutvård. Ett jour- eller poliklinikbesök på ÅUCS kostar idag 41,20. Några sådana besök per månad blir fort en rätt stor summa.
Dessutom är det väl knappast meningen att jouren skall anlitas annat än i ytterst brådskande fall. Han skriver också att “man kan gå privat direkt till specialistläkare, inte heller detta kostar tack vare sjukförsäkringen skjortan för att inte säga flaskan [sic]”. Ett (1) nödvändigt specialistläkarbesök rätt nyligen (fick inte tillgång till vården via hälsocentralen) kostade 221,48 (FPA:s ersättning var 27,-). Ofta räcker det inte med ett besök.
Den kommunala tandvården är inte heller gratis. Om tänderna är i skick och inga lagningar behövs kommer man undan med 47,70. Jag håller med Jarl Ahlbeck om att ett av huvudproblemen är personalbrist. Men att påstå att det inte finns problem med tillgång till läkartjänster för “arbetare och lågavlönade män” (som också jag har personlig erfarenhet av) är nog att inte se sanningen i vitögat.
Jarl Ahlbeck och jag tycks leva i helt olika världar eller åtminstone se på världen genom helt olika glasögon.