Mobilanvändning i skolan och utanför

Under de senaste ca 10 åren har mobilanvändning under skoltid diskuterats flitigt. Utgående från tidningen ”Hem och Skola 4/2018” har majoriteten bland finlandssvenska lågstadier i bruk en nolltoleransregel för mobilanvändning, både på lektionerna och rasterna. Några undantag finns dock. T.ex. har Cygnaeus skola i Åbo infört ett lite annorlunda system. I nämnda tidning berättar skolans rektor Nicke Wulff om systemet. Där är det förbjudet att använda mobiltelefoner inomhus och på lektionerna, förutom med lärarens tillstånd. På rasterna får eleverna i årskurserna 4-6 dock använda telefonerna varannan vecka. Varannan vecka är det alltså mobilfritt.

”Det var elevrådet som föreslog den här modellen och den har fungerat helt okej. Villkoret var att vi lärare inte ska behöva agera telefonpolis”, kommenterar Nicke Wulff.

I alla skolor som intervjuades för tidningen pratade skolornas rektorer om hur elevernas föräldrar väldigt aktivt fått vara med och besluta om mobilanvändningen. Nästan alla nämnde också att majoriteten föräldrar tyckte att mobiltelefonerna skulle vara helt förbjudna i skolan. Nicke Wulff tror det kan finnas en ganska klar orsak till det: ”Ibland upplever jag kanske att föräldrarna vill förbjuda skärmtid i skolan bara för att de inte ska behöva bråka om det hemma”, säger han.

Min egen åsikt är ganska nära föräldrarnas. Jag tycker att lågstadieelevernas mobiler ska hållas avstängda och i väskan. Ändå tycker jag att Cygnaeus skolans idé är bra. Kanske ändå att man en dag i veckan kunde på rasterna få använda mobilerna. Jag tycker också det är intressant att en så stor del av föräldrar var mot mobilanvändning, för hur beter de flesta vuxna sig själva nuförtiden med mobilen! Kanske det beror på att de själva inte hade mobiltelefoner då de var i lågstadieålder, och vill därför att deras barn också får en barndom som innehåller mycket lekar och tid utomhus.

Då det kommer till mobilanvändning på fritiden hade frilansjournalisten Jenni Utriainen och datapedagogen Johan Palmén några tips om hur man använder och får ut det bästa av skärmarna. I samma tidning pratar Jenni om hur man får ut det bästa av smarttelefoner: ”Använd skärmen så mångsidigt som möjligt. Det är inte vettigt att en telefon som kostar flera hundra euro bara används till spelande, ringande och textande”, betonar hon. I sin text tipsar hon föräldrar att hitta på t.ex. gårdslekar som utnyttjar telefonen eller pekplattan. Till en lek som hon själv hittade på behövs bara telefonens kamera. Hon och hennes familj kallar leken ”Digital skattjakt” och i den ska barnen hitta t.ex. tre blommor i skogen av en viss färg, fotografera dem och komma tillbaka med resultatet. Jenni påminner också vuxna om att barnen lär sig hur olika spel fungerar av sina vänner men att grundfunktioner, som kartan, måste läras ut. Johan Palmén däremot tipsar om hur viktigt det är att stänga av telefonen i god tid före sovdags.

Då det gäller telefonanvändning utanför skolan tycker jag att Jennis idé om att utnyttja mobilen till t.ex. utelekar är väldigt intressant, och att det är ett bra sätt att mångsidigt använda mobilen. Johan Palméns tips om att lägga bort telefonen en god bit före läggdags är också en bra point, eftersom det finns mycket forskning om hur skärmens blå ljus påverkar sömnkvaliteten. Enligt en artikel i ”Business Insider” blir din hjärna på natten förvirrad av ljuset eftersom det efterliknar solens ljus. Då slutar din hjärna producera melatonin, alltså hormonet som ger dig känslan av att vara trött. På grund av detta kan ljuset i din mobil, och all annan elektronik också, göra det svårare för dig att somna och att hållas i djup sömn. Mina föräldrar har redan sedan jag var ung lärt mig detta, och därför sätter jag alltid bort skärmen ungefär en timme före jag går och lägger mig.

Mina slutliga tankar om mobilanvändning i skolan är att mobilen kan vara ett otroligt bra hjälpmedel om man använder den rätt, men att den också kan vara en distraktion. Jag hoppas därför att skolor lyckas använda mobilen mer mångsidigt och utnyttja dess olika kapacitet, för i grund och botten är den ju ett fantastiskt redskap, som ingen mer vill vara utan.

Kaisa Leveelahti

9e, S:t Olofsskolan