Rött kött och bilkörning

Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jubileumsfonden Sitra, vars verksamhet finansieras av oss skattebetalare, uppmanar oss i sin senaste rapport att sluta äta rött kött och sluta köra fossilbränsledrivna bilar för att Finland ska hålla sitt löfte att bidra till en begränsning av den globala temperaturökningen till 1,5 grader.

Jag känner inte till hur man beräknat resultaten, men en gammal regel inom forskning är att om resultaten inte verkar förnuftsmässiga, måste man vara extra kritisk till utgångsantaganden och beräkningsmetod.

Inhemskt nötkött produceras i bioreaktorer (nötkreatur) där till människoföda otjänligt gräs omvandlas till kött och mjölk. För att få mjölk måste kon kalva, och de flesta tjurarna äter man medan de honkönade fortsätter processen.

Det är inte möjligt att odla ätbara grödor på samtliga betesmarker i Finland och ytterste lite soja importeras för nötkreaturen.

Förmodligen har Sitras utredare (forskare kan de knappast kallas) arbetat med globala medelvärden för köttproduktion där djuren matas med sojaprotein som onekligen skulle gå att äta direkt. Att utnyttja felaktiga utgångsdata för att skuldbelägga finländarna för deras köttkonsumtion är vilseledande och får många att ifrågasätta Sitras roll som grönideologiskt prästämbete.

Bilkörandet versus kollektivtrafiken tycks utgå från att den senare är utsläppsfri. Helsingfors busstrafik producerar dock 60 gram koldioxidutsläpp per personkilometer, och då är det fråga om tätortstrafik med rätt fullsatta bussar.

På glesbygden skulle jag gissa att det är minst dubbelt, eller 120 gram, samma som för en modern dieselbil med endast en förare. Glesbygdstrafik med personbil har följaktligen samma utsläpp som busstrafik.

Att fungerande kollektivtrafik på landsbygden är viktigt av många skäl, och att det kan vara hälsosamt att äta mera växter och mindre kött kan vi acceptera samtidigt som vi slänger de sopsorterade pseudovetenskapliga klimatrapporterna i kärlet för brännbart avfall.

Jarl Ahlbeck

Publicerad: