Storebror ser dig

Information om vem som besöker riksdagen är ett slags metadata. Information om vem som ringer åt vem är ett annat slags metadata. Metadatan kan vara mycket informativ.

Härom året så ville uppenbarligen någon, förmodligen en journalist, ha riksdagens besökslistor. Riksdagens tjänstemän sa nej. Därefter avancerade frågan ända till HFD, som beslöt att besökslistorna är offentliga.

När riksdagens listor över besökande blev förklarade som offentliga med domstolsbeslut, beslöt riksdagens tjänstemän att listorna förstörs då dagen är slut.

Jag kan nog tänka mig att riksdagens generalsekreterare, Seppo Tiitinen, med sin bakgrund inom säkerhetspolisen, mycket väl kände till hur betydelsefullt metadata kan vara.

Efter det stiftade riksdagen den såkallade avlyssningslagen.

Nu ser det ut som om åtminstone en av landets banker ämnar börja skicka ett textmeddelande till den kunds mobiltelefon som ämnar betala sina räkningar med nätbanken. Det har man inte gjort tidigare.

I och med detta så går man således in för att skapa metadata där sådan inte har funnits tidigare. När tanken med detta är att öka säkerheten, så minskar man samtidigt bankkundens säkerhet.

För det första, så bör man kunna betala sina räkningar utan att äga en mobiltelefon. Man bör ha valfriheten att inte ha en mobiltelefon. Det här med valfrihet var ju så jätteviktigt i sjukvårdsreformen.

För det andra, så är de såkallade. smarta mobiltelefonerna notoriskt osäkra grunkor. Spårningen via mobiltelefoner är nuförtiden på en så detaljerad nivå att det till exempel var möjligt att visa exakt vilka människor som bevistade Donald Trumps presidentinvigning i Washington. Var de stod, hur länge de stannade och vilka de stod bredvid.

Mobilanvändare tillfrågas aldrig direkt om de vill att varje givet ögonblick i deras vardag ska kartläggas. Rent juridiskt anser mobilföretag, utvecklare och sociala mediebolag att de ändå har användarnas tillåtelse. Problemet är att de flesta människor fortfarande inte är riktigt medvetna om hur övervakningen går till och i vilken omfattning den sker.

Det blir således nu då möjligt att via bankkundens mobiltelefon veta, eller att ta reda på, när någon håller på med att betala sina räkningar. Och var man befinner sig då man betalar.

Att övervaka en mobiltelefon är rätt så enkelt. Avlagda men fullt fungerande övervakningsapparater för mobiltelefoner – såkallad falska basstationer – finns till salu på nätet för 100 dollar, vilket är ganska billigt, med tanke på att det ursprungliga priset var 15 000.

Mot den här bakgrunden anser jag att man kan fråga sig, om säkerhetstänkandet i den här banken, som jag hänvisade till ovan, är vad det borde vara.

Ingmar Forne