Äventyra inte matproduktionen!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Resultatet i riksdagsvalet är fastställt och nu väntar riksdagsgrupperna på att regeringssonderaren ska ställa frågor för att se vilka partier som kan tänka sig att bilda nästa regering.
Med beaktande av partiernas valprogram och diskussionerna under valkampanjen kommer kampen mot klimatuppvärmningen säkerligen att få en framskjuten plats.
Om den nya regeringens klimatpolitik ska få någon verklig effekt är det viktigt att de åtgärder man väljer att vidta bygger på vetenskap och följer Parisavtalet.
En stor del av valdebatten fördes tyvärr utgående från ideologiskt färgade åsikter.
Vilseledande och till och med direkt felaktiga uppgifter florerade livligt i synnerhet gällande livsmedelsproduktionen.
Redan i Parisavtalets andra artikel, som slår fast de mest centrala målen för att begränsa klimatuppvärmningen, har alla medverkande länder enats om att målsättningen att uppnå låga utsläpp av växthusgaser inte får genomföras på ett sätt som hotar livsmedelsproduktionen.
I Finlands nationella energi- och klimatstrategi preciseras detta. Där slås det fast att åtgärder för bekämpning av klimatförändringen ska planeras och genomföras så att de inte äventyrar produktionen av inhemsk mat eller försvagar den globala mattryggheten.
I klartext ska vi alltså se till att vi tryggar den finländska matproduktionen och att den är så klimatsmart som möjligt.
Tack vare våra naturligt goda förhållanden att odla gräs och våra rikliga vattentillgångar har i synnerhet mjölk- och nötköttsproduktionen genom tiderna haft en central roll i den finländska livsmedelsproduktionen.
Också när det gäller övrig husdjursproduktion så håller finländsk produktion världsklass gällande såväl klimatutsläpp som djuretik och livsmedelssäkerhet.
Husdjursproduktionens betydelse för vårt jordbruk syns också i ekonomin, där husdjuren och husdjursprodukterna 2017 stod för drygt två tredjedelar av jordbrukets försäljningsintäkter.
En stor del av den finländska växtodlingen förädlas alltså via husdjuren och skapar ett betydande mervärde för hela sektorn.
Jord- och skogsbruket är den enda näringen som binder kol i marken.
För att stävja klimatförändringen måste vi stärka jordbrukets kolbindande förmåga och det kan vi göra exempelvis genom att öka mullhalten i jorden, genom god växtföljd, genom att ta fram allt mer tåliga växter eller genom att hålla växttäcke vintertid på åkrar t.ex. genom att odla vall.
I Finland om någonstans har vi utmärkta förutsättningar för hållbar växtodling och husdjursproduktion.
SLC förutsätter att regeringsförhandlarna beaktar detta helt i Parisavtalets anda!
Mats Nylund
Ordförande, SLC