Sjukvårdsdistriktet vill väl
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Dan Lolax intervjuade i ÅU (30.4.) sjukvårdsdistriktets direktör Leena Setälä om planerna på att införliva Åbolands sjukhus med centralsjukhuset ÅUCS. Hon säger att distriktet strävar till att stärka den tvåspråkiga vården, men framhåller att man i Kimitoön och Pargas inte riktigt tycks lita på distriktets planer i det här avseendet. Man kan naturligtvis diskutera de här planerna, men jag är övertygad om att centralsjukhusets ledning verkligen önskar ge så bra service på svenska som möjligt.
Under professor Tapani Rönnemaas ledning inleddes ÅUCS samarbetet med Vasa centralsjukhus och läkarstuderande i Åbo har under sin studietid sänts ut till den åboländska bygden för att öva upp sin svenska i samspråk med ortsbefolkningen. Skyltningen på ÅUCS är tvåspråkig och till och med i hissen får man på svenska veta vilken våning man kommer till.
Men det är förstås inte det som är avgörande. Det viktigaste är ju att vi svenskspråkiga kan få god vård på vårt modersmål. Vi måste ändå se sanningen i vitögat. Idag är det inte möjligt att garantera att all personal kan och talar svenska, man må sedan hänvisa till grundlagen hur många gånger som helst. Det är förstås fortfarande utgångspunkten och målet, men i praktiken gäller det att försöka se till att det finns så mycket svenskspråkig service som möjligt, för att ge oss den trygghet vi behöver när vi är sjuka.
Många vill också i fortsättningen bevara Åbolands sjukhus i dess nuvarande, ”mysiga” form, men det är tyvärr ytterst svårt. Den medicinska forskningen pågår utan avbrott och leder till allt längre gående specialisering och till allt dyrare undersöknings- och behandlingsmetoder. I den här utvecklingen klarar inte ett litet sjukhus av att hänga med.
De som vill bevara ”Åbolands sjukhus” förutsätter att det har en egen administration, med egen ledning, egen budget och egen rekrytering av personal. Det här är centralsjukhusets ledning inte är villigt att gå med på, utan vill organisera distriktets resurser så att de som helhet fungerar bäst, också med hänsyn till tillgången på service på svenska.
Personligen tror jag att det bästa skulle vara att gå med i centralsjukhusets organisation, på villkor att det grundas den serviceenhet Setälä talar om, förutsatt att dess ledning får möjlighet att kontinuerligt följa med hur sjukhusets svenskspråkiga service fungerar och har rätt att, när man märker att det behövs, föra fram förslag till förbättringar av den.
Gustav Wickström