Skärgården behöver sin representant i riksdagen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
År 1981 trädde skärgårdslagen i kraft, som skulle slå fast principerna för hur skärgården skulle utvecklas ekonomiskt, socialt och kulturellt. Denna lag är ett resultat av Christoffer Taxells idoga arbete i riksdagen, och fungerar idag som ett rättesnöre som skall tas i beaktande när myndigheterna går in för sina omstruktureringar. Taxell påbörjade dessutom elektrifieringen av Nagu södra skärgård, och såg därmed till att yttre skärgården fick tillgång till el. En förutsättning för att ha en levande skärgård året runt.
Jan-Erik Enestam tog vid där Taxell slutade, och såg till att slutföra elektrifieringen av yttre skärgården, genom samarbete mellan olika myndigheter. Då blev också Utö elektrifierat. Enestam ordnade, tillsammans med Ole Norrback, bättre och mer ändamålsenliga förbindelser till Rosala-Hitis och till Iniö. Resultatet av deras arbete var Aura och Aurora, som idag tjänar som viktiga livslänkar. Resandet har mångdubblats och turismen har främjats, vilket idag är den viktigaste näringen. Förbindelserna är också en förutsättning för att kunna leva och bo i skärgården året runt, oberoende var man bor. Vår senaste riksdagsman, Stefan Wallin, har med sitt engagemang förverkligat Lövö-bron, som efter många års “hopande och roende” står som en viktig länk till Kimitoöns skärgård. Lövö-bron är mycket viktig; vi behöver bara se på utvecklingen i Kasnäs för att inse att bättre infrastruktur underlättar företagande.
Alla ovannämnda namn har jobbat för och varit engagerade i skärgårdsdelegationer och fiskarförbundet för att bevaka frågor som berör. Så att dagens skärgårdsbo ska kunna växa upp, gå i skola, arbeta och skaffa familj i skärgården. Skärgården behöver sin representant i riksdagen som kan vår region och som kontinuerligt jobbar tillsammans med skärgårdsborna för att den ska fortsätta att utvecklas.
Sixten Laine
Riksdagskandidat, SFP Rosala, Kimitoön