Skola, en investering på framtiden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
ÅU skrev i gårdagens tidning om att familjer eventuellt väljer att flytta bort från S:t Karins. Orsaken är förståelig och den baserar sig på beslutet om S:t Karins svenska skolas renovering som fattades i fullmäktige i januari.
Som beslutsfattare är jag mycket besviken på den linje de två största partierna har valt. S:t Karins har varit en växande stad redan länge. Många svenskspråkiga har valt att bosätta sig just i S:t Karins. Jag har uppfattat att många har valt vår stad för att vi har tidigare satsat ekonomiskt på barnen samt service för familjer.
SFP har fått arbeta hårt för att vi i dagens läge har en svenskspråkig skola i staden, det var ingen självklarhet. De första förhandlingarna påbörjades redan före 1980-talet. Stadens svenskspråkiga barn fick äntligen påbörja sin grundskola i sin hemstad år 2007 och i en egen skola från och med år 2011.
Ett år har nu gått sedan det framkom att skolutrymmen inte är hälsosamma för någon, inte för barnen och inte för personalen. De politiska förhandlingarna påbörjades och vi kunde se redan från början att partierna står på olika fötter. Lite före Hovirinta ”fallet” hade man redan fattat linjedragningar gällande den finskspråkiga skolan invid Skärgårdsvägen, Valkeavuori. Den revs på grund av samma orsak som hade framkommit i Hovirinta, lönsammare att bygga nytt istället för renovering. Fullmäktigebeslutet i januari var något jag inte hade trott på. Man valde att investera nästan 10 miljoner på ett så kallat svart hål. Våra skattepengar, framtidens investering och lån som våra barn kommer att betala.
Föräldrar och aktiva har arbetat mycket hårt för den gemensamma frågan, en ny skolbyggnad som de bör få ett stort tack för. Familjerna är de sakkunniga om hur deras barn mår. En viktig framtidsfråga som två stora partier körde ner med mycket kortsiktig attityd, socialdemokraterna och samlingspartiet. Man valde istället att investera i en bollhall, visst är den också viktig men i detta fall borde skolutrymmen ha prioriterats.
Politik och kommunalt beslutsfattande är vissa gånger en stor besvikelse. I denna fråga såg vi hur viktigt det är att det finns svenskspråkiga intressebevakare på olika poster. Nu hade vi inte tillräckligt med intressebevakare på de olika nivåerna. Som beslutsfattare bör jag se ändå se framåt, vi har ännu tre år kvar av fullmäktigeperioden och många viktiga beslut framför oss. Vill förstås tro på att svenska skolan växer och att alla skolbarn får gå i en skola med frisk inomhusluft och har en välmående personal och att de svenskspråkiga fortsättningsvis finns i staden.
Åsa Gustafsson
SFP i S:t Karins
Fullmäktigeledamot
Stadsstyrelsemedlem