Propaganda om vårdreformen

Läkaren Gustav Wickström tar till storsläggan (ÅU 30.3) för att slå ner de motiveringar till förmån för vårdreformen som jag skrivit om i ÅU.

Alla har naturligtvis fri rätt att tycka vad som helst om denna reform om den är till nytta eller inte. Det som speciellt förvånar mig med Wickströms insändare är hans behov av den osakliga polemiken mot de uppgifter jag framfört dels då det gäller de nödställdas och fattigas situation och dels gällande framförda fakta om reformen.

Jag har lång erfarenhet av att arbeta inom sektorn för patienters rättigheter. Jag var länge verksamhetsledare inom patientorganisationer, och vi var ett fåtal med samma uppdrag som sedan början av 1980-talet kämpade för att Finland skulle få en lag om dessa rättigheter. Dessa genomfördes äntligen av riksdagen 1992.

Jag har hört otaliga beskrivningar av vårdbehövande som aldrig fått behövlig vård i tid. Dröjsmålen har för det mesta börjat med långa kötider till hälsocentralerna, efter det har patienterna med remisser kommit till specialsjukvården. De som har tillräckligt med pengar eller försäkringar har snabbt på några dagar fått tid till privata läkarcentraler och snabbt vid behov kunnat få remisser. Det samma gäller för löntagare som hör till personalhälsovården, som i hög grad sköts av privata läkarcentraler. Även många kommuner anlitar dessa för sin personalhälsovård.

Men arbetslösa, fattigare pensionärer och barnfamiljer har endast hälsocentralerna att gå till.

Det förvånar att Wickström som läkare så hårt motsätter sig vårdreformen som har som främsta mål att förbättra vårdtillgången även för dem som inte kan betala för snabbare vård, liksom att vänsterpartierna, De gröna och SFP är med i denna agenda att krossa möjligheterna till bättre vårdtillgång för den stora mängd som i dag är beroende enbart av HVC.

Då valfrihet infördes i Sverige försvann de långa kötiderna snabbt.

Wickström visar stort agg mot privata vårdbolag för att han ser vinstresultat som troll som fördärvar vårdetiken. Hans inställning till läkarkolleger är skrämmande. Han ser dem som etiklösa marknadsförare som i förtjänstsyfte främst vill låta göra onödiga undersökningar för att bolagen skall få mera pengar och att de inte fokuserar på patienternas bästa. Att Wickström som läkare går ut med sådana anklagelser offentligt är högst förvånande.

Ändå ger patienterna enkäter bättre betyg åt dessa läkarcentraler än åt HVC.

Wickström har inte heller brytt om att studera lagarna om social- och hälsovårdsreformen och hur avtalspartner ersätts för kostnaderna. Landskapen ersätter inte fritt per vårdåtgärd utan de ger en årlig ersättning per patient i olika kategorier i relation till patienternas sjukdomsomfattning. Denna ersättning följer samma koncept som den ersättning som ges till landskapets egna vårdverks vårdcentraler.

De privata bolagen som ingår avtal bestämmer inte priset utan landskapet bestämmer det.

Men det faktum passar inte in i Wickströms propaganda som går ut på att slå ner reformen.

Även om det finns brister i reformen är den ett mycket bättre alternativ än dagens situation inom vården, den som med sin hårda segregation slår ut stora mängder medborgare från rätten till snabb och adekvat vård.

Jag tror riksdagsmajoriteten nu tar ansvar för att förbättra vården i omsorg om vad som är bäst för vårt land och vårt folk.

Bo Holmberg

Karis