Migri, xenofobins fånge?

Nyheten om en utvisad irakisk polismans brutala mord på öppen gata överträffar de värsta farhågor i fråga om avvisningsfall. Att Migrationsverket i Finland redan länge förhållit sej avogt och kallt till asylsökanden är välkänt. Och det är skäl att tro, att det nu aktuella fallet bara är toppen av isberget. Liknande fall och hotbilder följs ju inte upp, snarare förträngs och glöms aktivt bort. De hör liksom inte till Migris bord.

Migris förfarande lämnar ändå blod på händerna. Att rentvå sej eller glömma och gömma sej undan det skedda är uteslutet. På sin höjd går det att försöka gömma sej genom att täcka ansiktet med dessa blodiga händer. Kanske man i Migri inte har hört eller är ovetande om det finländska talesättet ”Finns det hjärtrum, finns det stjärtrum” eller motsvarande på finska: ”Sopu tekee tilaa”? Eller så har man också förträngt det.

Ett ämbetsverk är tillsatt att sköta statens det vill säga folkets intressen. Lagenligt och med god sed.

Migris lagenlighet kan jag inte uttala mej om, men att avvisningsbeslutet står i bjärt kontrast med min rättsuppfattning är klart: En tragisk händelse förenad med illamående och skam spelas upp för oss. Känt är också att asylsökandenas självmord och försök till självmord stadigt ökat de senaste åren.

I den debatt som nu följer kommer Migri att lova att se om sina rutiner och något justera sin uppfattning om avvisningsländernas säkerhet. Men samtidigt och med skärpa kommer man att betona, att den allmänna opinionen inte haft någon inverkan på den förändrade inställningen.

Sådan är nämligen tågordningen och koreografin inom vår förvaltning. Att till exempel be om ursäkt i nämnda fall eller i andra liknande är helt uteslutet.

Rolf Nylund

Intern flykting på 40-talet