"Konsten är ett bollplank för att förstå sig själv"

Konstnären Alberto Giacometti (1901-1966) stod i fokus då Margareta Willner-Rönnholm vann Hans Ruin-essätävlingen 2008. Det var startskottet till den essäsamling som hon nu ger ut, som förutom Giacometti också behandlar konstnärerna Louise Bourgeois (1911-2010) och Christian Boltanski (f.1944). Alla tre konstnärer är framför allt kända för sina skulpturer, och fötterna i titeln hänvisar till de klumpiga fötter som hittas i Giacomettis verk.

Inspirationen till den ursprungliga essän kommer från ett besök på en utställning av Giacomettis verk som berörde Willner-Rönnholm djupt. Hon funderade över andra konstnärer som berört henne på samma sätt och kom fram till två personer: Bourgeois och Boltanski. Med anteckningsboken i bagaget har hon under de senaste tio åren rest runt på utställningar av deras verk på olika håll i Europa. Samtidigt som hon betraktar konstnärernas liv reflekterar hon över sitt eget och vilken betydelse konsten har för individen. Det är med andra ord inte fråga om enbart konsthistoria, säger Willner-Rönnholm.

– Konst är inte bara visuellt, utan också en spegel, eller ett bollplank för ens egna tankar och funderingar. När man blir berörd av ett konstverk handlar det ju ofta om igenkänning, förklarar Willner-Rönnholm.

Att det blev just essäer beror på att det är en så fri uttrycksform, menar Willner-Rönnholm. Boken är illustrerad med laveringar (målningar med tusch) som gjorts av Willner-Rönnholms dotter Emma Rönnholm. Rönnholms laveringar är utställda på Luckan i Åbo.

– Jag har varit med en hel del under skrivprocessen, så jag känner ju till berättelserna. Därför har det varit väldigt spännande, säger Rönnholm.

Fredrik Häggman