Bokens veckoslut

Det här veckoslutet är boken i fokus. Bokmässa pågår såväl i Åbo som i Göteborg. Den tryckta boken lever och mår väl, alla dödgrävare och olyckskorpar till trots.

Än så länge. Men i skolvärlden har läroboken oftast reducerats till en digital webbsida, som en följd av ett långt och målmedvetet mullvadsarbete både från olika håll, inte minst från förlagen.

Vad detta betyder för bokens framtid återstår att se. Men i skolvärlden ser vi följderna. Elevernas läsförmåga efter grundskolan har försämrats märkbart, liksom deras förmåga att självständigt uttrycka sig i skrift, utan hjälp av copy-pasteknappen eller AI.

Ironiskt nog sker detta i det land, som toppade internationella Pisa-undersökningar om läsförståelse för 20 år sedan. Då började framgångsrusiga skolteoretiker ett som de ansåg progressivt utvecklingsarbete för att utveckla den fantastiska finländska skolan, som imponerade utlänningar vallfärdade hit för att studera.

Elaka tungor påstod visserligen redan då att teoretikerna sneglade på Sveriges skolreformer, som just försatt den svenska skolan i en djup kris.

Resultaten har inte låtit vänta på sig. Finland ramlar i varje undersökning, men det har bara försnabbat tempot för förändringar och läroplansreformer i gymnasiet. Där har digisprånget utgjort en betydande ingrediens.

Den förra regeringen införde förlängd läroplikt som gjorde andra stadiets utbildning gratis för eleverna. Vi kan inte ännu se följderna av en av seklets största socialpolitiska reformer.

Bara en. Man gav dödsstöten åt den finlandssvenska tryckta läroboken!

Det ska vi inte beskylla regeringen för. Den offrades på Mammons altare.

Det största finlandssvenska förlaget, med i praktiken nästan en monopolställning i läroboksbranschen, hade i ett årtionde propagerat för digitala böcker. Nu hann inte ens reformen träda i kraft innan man slutade trycka böcker under förevändning att ”kommunerna inte ville ha dem”.

Det resultatet är inte svårt att nå, med rätt marknadsföring och prissättning. Samt att man såg till att man inte hade några tryckta böcker att erbjuda dem som ville beställa sådana.

Det ska vi inte klandra förlagen för. De tänker på sin ekonomi. Och de kunde förlita sig på att kommunernas beslutsfattare bara såg de första siffrorna.

Om en tryckt lärobok kostar, säg 30 euro, och en digital licens 20 euro kommer kommunen att välja det billigare alternativet. Men förlaget vet att kommunen måste köpa en egen licens åt varje enskild elev, en licens som gäller bara en kort tid.

En tryckt bok medför kostnader för papper, tryckning, lagring och försäljning. Men det värsta ur förlagens synvinkel är att en bok kan återanvändas. Görs detta redan en gång har kommunen gjort en klar inbesparing. En bok håller nog flera användare än så.

Det är inte bra för ett profitsökande förlag.

Då spelar lärares åsikter eller elevers välmåga en mindre roll. De flesta gymnasister, som fått möjlighet att prova på båda, verkar föredra att läsa i en riktig bok istället för att scrolla text i en liten skärm dagarna i ända. Det har finskspråkiga förlag tagit ad notam.

Men i våra gymnasier kommer elever sällan i kontakt med en fysisk bok i skolan längre. När deras läsförmåga försämras ropas efter stödåtgärder och speciallärare, medan regering och politiker talar sig varma om hur vi nu måste satsa på grundskolan.

Från Sverige rapporteras om hur samstämmiga undersökningar visar att elever lär sig bättre av tryckta läroböcker än av digitalt material. Där vill regeringen nu gå in för riktiga läroböcker.

I Finland kommer våra skolbyråkrater och läromedelsproducenter knappast att reagera på länge än. Det skulle dels innebära att man måste erkänna misstag och dels rycka gräset undan den mjölkko som just nu producerar fet grädde utav offentliga skattemedel.

Men vilka långsiktiga frön sås? Kommer den generation som inte använt en bok i skolan att flockas på framtida bokmässor?

Här kan du läsa flera kolumner av Sture Lindholm.