Inga permitteringar på ÅST än – men risken finns att hösten blir dyster

Mikael Piippo/SPT
En tom teatersal.
Åtminstone till april får publiken vänta den här gången.
Publicerad:

Knappt hade föreställningen om Sherlock Holmes haft premiär (visserligen bara för personalen) innan Åbo Svenska Teater blev tvungen att ställa in igen.

De nya begränsningarna som per Sydvästra Finlands regionförvaltningsverk trädde i kraft i fredags, innebär att dörrarna hålls stängda för publik också genom marsmånad.

I samma veva inhiberades gästande uppträdanden och den planerade publikpremiären av Ken Ludwigs Baskerville, som skulle ägt rum på Åland på torsdag.

– Det finns sådana kunder som har bokat om sina biljetter två, tre gånger. I något skede tror jag de tappar tron på att de ska få se levande teater i vår, säger teaterchef Jukka Aaltonen.

Någon gång måste också den stora P-frågan komma emot – när blir det aktuellt med permitteringar?

– Inte än. Men vi har informerat personalen om möjligheten.

Hösten blir avgörande

Hittills har ÅST tagit emot två av de så kallade coronastödpaketen från staten, och ett tredje väntar som bäst på godkännande.

Det finns en chans att det paketet går till frilansare, inte till institutioner som ÅST.

Det här anser Aaltonen skulle vara rättvist. Och för teaterns del skulle det ännu inte betyda dödsstöten.

– Som en privat teater har vi haft möjlighet att samla på oss en buffertsumma, som tar oss genom våren och sommaren. Men kan vi inte spela som normalt i höst blir vi antagligen tvungna att börja permittera.

Alexandra Granberg
Mången gång har ÅST tänt och släckt salongsljusen i takt med coronavågen. Men teaterchef Jukka Aaltonen tror folk ännu vill se levande konst, och att de kommer tillbaka när ljuset förblir tänt. Foto: Alexandra Granberg

Skådespelarna har minst att göra

Den relativt lilla personalen på ÅST är ett plus här. Och bufferten håller permitteringar på avstånd, för tillfället.

Under tiden är det skådespelarna som lider mest av att inte kunna jobba. I syateljén, byggverkstaden och sminklogen sliter händer med att tillverka kläder, dekor och peruker inför den kommande uppsättningen av Anton Tjechovs Morbror Vanja.

I kansliet jobbar de också ”som myror” för att få allt att gå ihop.

Men trots ett drygt år av bergochdalbanegång orkar teaterchefen hålla uppe lågan. Den brinner svagt i hans ögon, som kikar fram bakom ett svart munskydd.

Ännu hoppas han kunna turnera som tänkt i april.

– Är det realistiskt? Jag vet inte. Men vi får samhällsbidrag för att spela teater, så vi spelar då vi kan.