Blir också studerande kunder?

Kåren ska anlita ett konsultföretag för 15 000 euro för att anställa ny personal och förnya organisationsstrukturen.

Kårfullmäktigegruppen Socialdemokratiska studerande kritiserar beslutet, inte minst för att 15 000 euro är en stor summa som studentkåren kunde satsa på annat.

Men beslutet väcker frågor utöver om summan är rimlig eller inte.

Det är naturligtvis inget fel på att anlita expertis i olika sammanhang. Men den pressande frågan är: vilken sorts expertkunskap är det kårstyrelsen förväntar sig att få av ett konsultföretag utan erfarenhet av utbildningsfrågor?

Den frågan försökte jag som reporter få svar på av styrelseordförande Pontus Lindroos. Men trots flera följdfrågor förblev det vagt för mig vilka konkreta åtgärder styrelsen förväntar sig att konsulten kan bidra med.

Hur blev det så att en intresseorganisation för studerande är övertygad om att 15 000 euro för denna konsulthjälp är värt pengarna? (När hjälpen handlar om att "ge olika alternativ och vägleda i vilken riktning vi går och föra processen framåt").

Svaret kan hittas i en mer omgripande tendens i dagens samhälle: en övertro på (kostnadseffektiverande) processer och strukturer som sammanhänger med en undervärdering av sakkunskap och erfarenheter inom olika områden.

Denna tendens är en del av vad som brukar benämnas New Public Management (NPM). Kort betyder NPM att offentliga instanser börjar styras mer som företag. Denna utveckling har pågått länge och är central bland annat för att förstå universitetens situation idag.

Det kan naturligtvis löna sig för ett företag att investera i t.ex. kostnadseffektivare produktions- och IT-system som kostar nu men förväntas ge större vinst i framtiden.

I intervjun säger Lindroos med övertygelse att konsultsatsningen kommer att betala tillbaka och ge större mervärde för medlemsavgiften alla ÅA-studerande betalar.

Visst kan det finnas saker som motiverar också en studentförening att göra större satsningar ibland. Men studentkåren är inte ett vinstdrivande företag. Verksamheten finansieras av studerande vars intressen de ska bevaka, så det kan inte vara fråga om samma effektivering av organisationen som ett konsultbolag kunde hjälpa ett företag med, eller?

Här är vi tillbaka till frågan om vem som besitter den relevanta sakkunskapen. Konsultfirman ska hjälpa studentkåren att bli mera serviceinriktad. Jacob Storbjörks kritik, att studentkåren istället borde involvera studerande i att förverkliga denna målsättning, känns vettig med tanke på att det rimligtvis är de som besitter bäst kunskap och erfarenhet i frågan.

En aspekt av NPM är att människorna som använder offentliga tjänster börjar ses som kunder i stället för medborgare. Studentkåren har nu också tagit ett steg i den riktningen.