Kunskap under attack

Sedan början av februari fungerar jag som gästforskare vid Queen Mary University of London. Det första jag gjorde var att besöka universitetsbiblioteket. Jag måste erkänna: jag är hopplöst förälskad i bibliotek.

Jag skriver dessa rader på British Library, världens största bibliotek. Stora nationalbibliotek har sina charm: Library of Congress i Washington DC, de historiska samlingarna i Rom, Berlin, New York City, Stockholm, eller Helsingfors. Därtill tänker jag på alla universitetsbibliotek och små forskningsbibliotek med otroliga specialsamlingar som jag hittills fått besöka som forskare.

I alla dessa institutioner är man omgiven av kunskap som inte kan googlas fram.

Tyvärr har kunskapsinstitutioner blivit måltavla för allt fler attacker på många olika fronter. Senast blev British Library offer för ett nätanfall som totalt lamslog deras system. Över 170 miljoner objekt i deras digitala katalog försvann och hela deras system svartnade för ett par månader sedan. Idag är största delen av katalogen fortsättningsvis otillgänglig. Hackergruppen Rhysida (som troligen verkar från Ryssland) har försökt maximera skadegörelsen. Återställningen kommer att ta åratal, men viljan att försvara bibliotekets integritet är orubblig.

Man kan spekulera kring de bakomliggande krafternas målsättningar, men i grunden är det ett angrepp mot kunskapssamhället. Oberoende om det handlar om Ekenäs Bibliotek där jag tillsammans med min dotter kan dela glädjen över alla böcker (hon läser långt fler än jag!) eller om det handlar om de globala institutionerna, utgör biblioteken oersättliga kunskapscenter.

Runt om i världen är biblioteken under attack. I hela västvärlden har biblioteken redan blivit skådeplatser för ytterhögerns och högerpopulisters så kallade kulturkrig. Högljudda krav på censur ökar och böcker som är skrivna av eller behandlar olika minoriteter, sätts under hård press. Det är skrämmande att följa med hur dylika trender förflyttas från land till land, tillslut även till Norden och Finland. Det inleds oftast via sociala medier och nätens diskussionsforum. Till slut spiller hatet alltid över till det verkliga livet. Extremhögerns knivattack vid Jyväskylä stadsbibliotek 2013 är ett avskyvärt exempel som vi inte får glömma bort.

I Sverige får bibliotekarier allt oftare hotfull respons från ytterhöger-kretsar som ifrågasätter deras bokutbud eller program. Bibliotekarien har plötsligt kastats ut på krigsfältet och står i främsta linjen. I grunden handlar angreppen om kunskapsförakt och ett försök att begränsa och forma den tillgängliga kunskapen och diskussionsklimatet.

Under andra världskriget fällde Tyskland över 50 000 bomber över London. Den gången hann National Library evakuera sina samlingar, men alltid går det inte lika lyckligt.

Vi har det senaste åren fått följa med den fruktansvärda förstörelsen av bibliotek i Ukraina, idag i Gaza. Över 500 ukrainska bibliotek har skadats eller förstörts sedan Rysslands anfall började, medan 13 bibliotek i Gaza har under de senaste månaderna mött ett liknande öde. Samma sak ägde rum under kriget i Jugoslavien då nationalbiblioteket i Sarajevo totalförstördes 1992.

Oberoende om det är hackers eller missiler som förgör bibliotek utgör de anfall mot mänsklighetens kollektiva minne. Om du vill radera en kultur eller ett folk, sker det enklast genom att tillintetgöra bibliotek, museer och arkiv.

Många lever i en naiv tro att bibliotek ligger utanför det politiska. Vi kanske tänker oss att bokbrännardagarna är förbi för gott.

Om du glömt vilken fantastisk plats biblioteket är, rekommenderar jag att snarast besöka ett bibliotek nära dig; att gå mellan hyllorna, kanske bläddra i en bok, eller bara visa din uppskattning till bibliotekarien. Det kan vara mer värt än du tror.