Insändare: Vindkraftverkens fastighetsskatt – kejsarens nya kläder

Riksdagen har beslutat att höja fastighetsskatten för vindkraftverk till 3,10 %, det vill säga till samma nivå som för övriga kraftverk. Vindkraftskommunerna skulle sålunda få högre inkomster.

Ett tidigare försök till höjning ledde till ett ramaskri från vindkraftsbolagen. Nu var de tysta.

Förslaget stöddes i riksdagen nu med rösterna 151–8. Ivrigaste förespråkaren var centerns Katri Kulmuni. Enligt henne skulle kommunerna få mera pengar till skolor, dagvård och hälsovårdstjänster. Ändringen skulle främst gynna kommunerna längs kusten samt i Lappland.

Vindkraftsbolagen kommer dock inte själva att betala den nya skatten. Den tas nog från kommuninvånarnas fickor. Skatten är som sagan om kejsarens nya kläder.

Vi har två slags vindkraftsprojekt i vårt land. Dels de som godkänts inom kvoten för det frikostiga stödet, dels de som väntar på det nya så kallade auktionsförfarandet, som innebär att staten beställer elektricitet av det vindkraftsbolag som ger det lägsta anbudet.

Den förra får i sin bokföring anteckna skatten som en förlust. Eftersom skatten meddelats redan innan auktionen börjat kan aktörerna, som ska delta i auktionen, nu räkna in den med de andra utgifter som föranleds av byggandet. Vindkraftsbolagen som deltar i auktionen är nöjda.

Skulle det inte ha varit enklare att regeringen beslutat att stödet betalas direkt till kommunerna? Nu driver kommunen in skatten av vindkraftsbolagen som får summan tillbaka från staten eftersom skatten är inbakad i anbudspriset.

Då skattepengarna cirkulerar via vindkraftsbolagen får kommuninvånarna uppfattningen att vindkraften ger inkomster åt kommunen.

I många kommuner har invånarna motsatt sig vindkraftsbygget. Med dessa ”kejsarens nya kläder” försöker man nu tysta ner motståndarna. Detta torde vara den huvudsakliga avsikten med den höjda skatten.

Esko Salmela

Dalsbruk