Att finna sina sammanhang

Människan befinner sig i olika sammanhang under livets gång. Människor kommer och går, och då byts även sammanhangen ut.

Jag har ofta förundrat mig över varför jag har glidit ifrån gamla skolkamrater. Vilka vi är och vad vi värderar ändras med åren, likaså får vi nya intressen och passioner.

Gör människan någonting fel då vissa sällskap inte smakar längre? I de flesta fall tror jag inte det. Jag är inte den människa jag var för några år sedan. Vissa sammanhang stannar vi kvar i, medan andra byts ut.

Just nu närmar jag mig ett nytt sammanhang med glädje, men även med ångest och rädsla.

Människan har levt under exceptionella förhållanden under coronapandemin. Personligen är jag en fundersam individ i allmänhet, men jag anser ändå att jag har haft mer tid att stanna upp och fundera över människor och sammanhang. Vilka människor är kära till mig? Vilka sammanhang är livsviktiga för mig?

Samhället börjar öppnas upp mer och mer. Jag möts med vänner, deltar i demonstrationer med andra vänsterunga, slår det första karateslaget på länge, och ser framemot de kommande evenemangen inom djurrättsaktivismen.

En av de största förändringarna sker här och nu: jag börjar studera statskunskap på magisternivå. Jag slängs in i ett nytt sammanhang. Spänningen stiger, men det gör även rädslan. Rädslan att inte finna min plats i det nya sammanhanget.

När jag började studera litteraturvetenskap år 2016 kom jag snabbt in i det gäng med vänner som står mig närmast idag. Litteraturvetenskapen är ett litet ämne, och jag är tacksam över att ha träffat dessa människor. Jag kan vara mig själv fullt ut, och det kan de också. Vänskapen håller livet ut.

Min spänning och mitt intresse för statskunskap är betydelsefullt. Jag har fortfarande en väg att gå för att övervinna mina rädslor om att inte passa in. Då jag säger att jag ska passa in hamnar jag i en fallgrop.

När jag klampade in i Arken hade jag samma rädsla. Det som jag har lärt mig är att det finns alla slags människor vid en fakultet. Jag må ha en humanistsjäl men detta betyder inte att jag kommer överens med alla humanister.

Nu är det dags för mig att klampa in i ASA på samma sätt som jag klampade in i Arken: genom att vara mig själv, autentiskt. Jag lär känna nya människor i den takt som passar mig.

Om jag kan ha ett kaffemöte, ett möte vid ån, en märkvärdigt härlig stund i ett breakout-room och ta mig till en gulisintagning så är jag påväg.

På fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi finns många olika människor, så det borde inte vara omöjligt att hitta vänner. Jag är heller inte ensam om att studera statskunskap som huvudämne.

Aristoteles ansåg att människan är ett politiskt djur. De flesta vill påverka samhällets riktning. Alla har olika värderingar och prioriteringar, så människor för politik på olika sätt. Aristoteles ansåg även att människan är ett socialt djur. Personligen tänker jag att människan vill ingå i ett sammanhang.

En vän berättade till mig, att samhällsvetare brukar samlas på fester eller övriga ställen för att diskutera politik. Där kommer jag att sitta bland människor som debatterar från vänster till höger. Och jag kommer att delta!

Jag står inför ett nytt skede i mitt liv. Jag märker ett tydligt mönster. De flesta gånger en stor förändring sker tenderar jag att bli rädd. Det som är avgörande är att jag inte låter rädslan ta över, och då händer underbara saker som påverkar livet för en lång tid framöver.