Snart får din 14-åring uppleva det här i skolan – robotar och människor år 2400 i ny pjäs

Långt i framtiden, där man inte gör teater mera, år 2400. Där börjar Åbo Svenska Teaters nya pjäs som har premiär nästa vecka.

Den utspelar sig på Teatermuseet Åbo Svenska Teater, TÅST, där publiken får möta bland annat roboten XQW1000 [LOVELACE] Armydoll (Kajsa Ek).

Kärnan i pjäsen är inte nödvändigtvis ett budskap utan vilka frågor som pjäsen väcker. "Vem tillhör verkligheten? När får en maskin mänsklig form? Eller när går en människa på som en maskin? Får man sparka en robot?"

Regisserad och skriven av Appelgren

Pjäsen är en del av projektet Konsttestarna som riktar sig till elever i årskurs 8. Den är skriven och regisserad av Tove Appelgren.

– Jag är lika intresserad av framtiden som andra och det är något speciellt med maskiner, människor och relationer och vad man uppfattar som verklighet eller som medvetande, säger hon.

Teaterchefen Jukka Aaltonen är också en av skådespelarna i pjäsen. Han är glad över att teatern får erbjuda en Konsttestarpjäs för fjärde gången sedan projektet startade.

– Vi är jätteglada att vi kunde fortsätta spela för samma åldersgrupper. Underlaget i Åboregionen är inte så stort, säger han.

Med [Lovelace] gör Aaltonen sin sista pjäs som teaterchef på ÅST, då han går i pension på hösten.

– Man säger alltid att barn- och ungdomsteater är lika viktigt som vuxenteater, men i praktiken fungerar det inte så. Jag vill visa att det är viktigt för mig. Dessutom tror jag att det är jätteviktigt då det gäller minoritetsspråk, säger Aaltonen.

[Lovelace]

En del barn har kanske aldrig upplevt teater i skolan ännu

Barnteater känns också högaktuellt efter coronaåren, konstaterar Appelgren.

– Det var en stor chock att inse att två år är jättelänge för lågstadiebarn, att det kan vara så att de inte har upplevt en enda teaterpjäs under en tredjedel av sin skoltid. Det gav en insikt om hur skört det vi gör på scenen är. Skådespelandet sker på scenen, mellan människor, det går inte att spara någonstans, förutom att man kan spela in det förstås.

Frida Lassus, en av planerarna, står också på scenen.

Teater i undervisningen ska vara interaktiv och man ska ställa frågor till eleverna. Publikarbetet är en stor del av pjäsen då man känner till målgruppen.

– Jag har samarbetet med åttondeklasser och ordnat workshoppar i tre olika skolor. Vi spelar för skolor och vi åker också på turné till skolorna, säger Lassus.

Under pjäsarbetet har Lassus också insett att hon använder mer AI än hon själv insett.

– Ämnet passade bra då Chat GPT kom i höstas, det blev mycket diskussion om hur det används i skolorna.

Chat GPT är alltså en finurlig chatbot som internetanvändare kan ställa frågor till.

– Frida ställde en klurig fråga då jag bekantade mig med materialet: skulle du bli glad om du fick en komplimang av en robot? Nej, sa jag. Sedan insåg jag att varje gång jag kör över Rävsundsbron och ser det leende ansiktet för att jag hållit hastigheten så blir jag ju glad, säger Appelgren.

Aaltonen har också insett att det finns många bra uppfinningar, trots att AI kan kännas ganska skrämmande.

Appelgren lyfter fram att det fungerat bra att jobba i en inhouse-produktion, samarbetet har löpt smidigt och man har kunnat skapa en lekfullhet.

Scenografin är spännande: en "box" som kallas tidstorped, där roboten finns, en vägg med gamla teaterplanscher och koppling till äldrevården med en rullstol.

Aaltonens åldrande pjäskaraktär fäller också några raggningsrepliker.

– Chat GPT var inte till någon nytta, replikerna den erbjöd var förskräckligt dåliga. Vi försökte hitta några bättre än de jag kunde googla mig fram till men det har tydligen inte hänt så mycket på raggningsfronten sen 80-talet, säger Appelgren.

Appelgren har en lång karriär inom barn- och ungdomsteater bakom sig på bland annat Teater Taimine. Det här är första gången hon skriver och regisserar en pjäs för Konsttestarna.

– Lite annan genre och jätteviktigt att institutionsteatrar gör den här sortens teater. Om vi inte har någon kultur på finlandssvenska så behöver vi inget språk heller. Det här är ett sätt att skapa innehåll för vår kultur.