Är frågan om att orka en västerländsk, privilegierad fråga?

Jag blev för en tid sedan ombedd att sitta i en kyrklig panel där ämnet för diskussionen är att orka. Jag var tvungen att återkoppla till arrangören för att kolla om jag var rätt person att vara med, att orka kanske inte hör till mina expertområden? Jag kunde bra tala om mission, predikan, diakoni, flyktingar eller miljöfrågor, men att orka gick liksom lite förbi vad jag brukar tala om.

Arrangören försäkrade mig att jag kan vara med och inte förväntas uttala mig i en expertroll. Jag måste ärligt fundera: Vad är det som vi inte orkar? Spontant kan jag svara, att jag har svårt att orka med vintern. Den är alldeles för lång, snöig och isig. Jag hade i år möjligheten att vara borta januari till februari för att samla forskningsdata i Malaysia, så jag lyckades parera vintern ganska bra.

Våra studerande har ibland svårt att orka med att lämna in arbeten i tid. Förr kunde man säga att någon var lat, idag heter det att man prokrastinerar. Jag var tvungen att googla ordet för att veta vad det var frågan om. Det handlar om att man skjuter upp saker för att datorsurfa eller göra annat som man tycker att är viktigt.

En del studerande förklarar för mig, att det finns så mycket annat i livet än studierna. Jag förstår, men förr brukade man säga: Gör dina studier först! Det är ditt arbete och gör det andra sedan.

Det värsta är förstås att inte orka stiga upp på morgonen. Att vara så paralyserad av vardagens utmaningar att man helt inte klarar av det. Det finns i vår kultur mycket vi inte orkar med.

Jag svänger på saken lite och undrar om jag hörde uttrycket ”jag orkar inte” i Malaysia? Det finns många problem som jag hörde om i Malaysia.

Det att man inte har tillräckligt med pengar för att klara av sina utgifter. Med den lägsta grundlönen i Malaysia kommer man inte långt.

Den räcker sällan till mera än hyra, mat och lite små utgifter, typ kläder. Eller att man inte har tillräckligt med kunskap för att klara av sitt arbete.

En hel del får ett jobb med en kandidatexamen och då kanske man inte har de kunskaper man skulle behöva i sitt arbete alla gånger. Detta kan leda till problem senare.

Att man misslyckas i sitt arbete och inte riktigt veta hur man löser vissa problem.

Att förlora ansiktet i en skamkultur är kanske det värsta som kan hända. Det kan ibland hända en del kineser som inte klarat sitt arbete, därför att man inte haft tillräckligt med pengar eller kunskap. Då finns risken att man kanske funderar på om man kan fortsätta leva.

Att inte orka finns inte direkt på kartan i Malaysia och jag frågar mig varför. Kan det vara så att frågan om att orka, är en mera västerländsk privilegierad fråga.

Vad är liksom alternativet? Att inte orka? Kan det vara så att vi är dåliga på hålla ut? Att vi är vana med att allt tar slut eller ändras i ett hastigt tempo?

Att vintern blir till vår och våren blir sommar. Så kommer hösten och vintern igen. Vi behöver liksom inte vara uthålliga på den punkten. Även så i yrkeslivet.

Det är få guldklockor som delas ut i dagens samhälle för lång och trogen tjänst i samma uppgifter på en och samma arbetsplats.