Lycklig i arbetslivet? – "forskning visar att mångfald i team ökar produktiviteten med 35 procent"

En av mina viktigaste insikter fick jag för drygt tio år sedan då jag läste en bok om Dalai Lama och hans visdomar. Dalai Lama vill lyfta fram det som förenar oss människor, inte det som skapar splittring.

Han säger att vi, alla människor på jorden, förenas av samma önskningar som styr våra liv. Önskningarna är att sträva mot lycka och bort ifrån lidande.

Den här grundläggande gemensamma önskan ger oss en möjlighet att förstå varandra på ett förenande sätt.

Splittring och motsättningar uppstår på grund av att vi definierar lycka och lidande på olika sätt. Min insikt var att vägen till lycka börjar just i definitionen av lycka och vad jag förväntar mig, att jag kan definiera lycka som förnöjsamhet.

Att vara tacksam för det fina jag har och att inte vara olycklig över det jag inte har. Avsikten är naturligtvis inte att bli passiverad, utan att skapa en känsla av livsglädje och inre motivation. Att Finland utsågs till världens lyckligaste land för sjunde året i rad, och att vi finländare skrattar åt resultatet, beror till stor del på vår oförmåga att vara förnöjsamma.

Tidigare hade jag omedvetet tänkt på lycka som ett mer euforiskt tillstånd och sökte lycka i framgångar byggda på rikedom och yttre bekräftelse.

Lite som att åka limousine, dricka champagne och gå på röda mattan i fotoblixtarnas sken. Visst vill jag leva ett liv där jag emellanåt får vara euforisk, men att eftersträva eufori som ett konstant tillstånd leder dessvärre inte till lycka.

Att känna lycka i arbetslivet genom att stärka känslan av förnöjsamhet är viktigt inte minst med tanke på konkurrenskraften. Forskning visar att stärkt förnöjsamhet ökar välbefinnandet och produktiviteten, samt minskar stressen.

Då jag talar med människor i olika positioner i arbetslivet lyfts arbetskulturen fram som det största hindret för att sprida och odla känslan av förnöjsamhet.

Arbetskulturen är inte en fråga om tur. Arbetskulturen skapas av de människor som arbetar på en arbetsplats, genom deras växelverkan, och är därmed möjlig att förändra.

Att sätta i system att kontinuerligt lyfta fram och stärka det som är bra, skapar förändring i arbetskulturen på sikt. Långsamt men säkert. Eller som en företagsledare uttryckte det: arbetskulturen är som en dieselmotor.

Man måste glödga den i början, men då den väl är igång är den en pålitlig resurs.

Det är lätt att känna sig som ett offer för en negativ arbetskultur och skylla på sina omöjliga medarbetare. Jag får höra om sura och cyniska gubbar, hispiga tanter som inte kan lära sig ny teknik och om unga vuxna som seglar in i arbetslivet med en massa krav, utan att förstå att självbestämmandet inte är en självklarhet, utan något man förtjänar.

Att förhålla sig så här kritiskt till sina medarbetare medför en risk för motsättningar. Lösningen blir att gemensamt bestämma vad vi säger till varandra och på vilket sätt, samt att sätta i system att lyfta upp och stärka det som är bra.

Team som odlar uppskattning och förnöjsamhet skapar trygghet och därmed även öppenhet för en lösningsinriktad och resursfokuserad växelverkan, oberoende av hur heterogent teamet är. Forskning visar att mångfald i team ökar produktiviteten med 35 procent.

I arbetslivet behöver vi ta vara på och nyttja alla fina resurser som finns hos människor i olika åldrar och med olika bakgrunder.

Att prata om allt som de facto är bra är ett förmånligt sätt att glödga en blomstrande arbetskultur och en väg till att allt fler får känna sig lyckliga i arbetslivet.

Här kan du läsa fler kolumner av Daphne Jensen.