Offer för knivattacken 2017 skriver: Jag önskar vi Åbobor skulle samlas för fred på årsdagen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Kära läsare,
Jag är ett av offren i terrorattacken i Åbo den 18 augusti 2017. Varje år, när datumet närmar sig, märker jag vissa känslor inom mig, som om något kunde hända igen.
Skälet är antagligen, som en vän säger, att datumet blivit en andra födelsedag för mig – även om den förväntan som hör till födelsedagar här överskuggas av negativa känslor.
Men min avsikt är inte att skriva om mina inre känslor. Min avsikt är att uttrycka några av mina offentliga och "politiska" känslor. Jag har alltid önskat att denna dag skulle användas till åminnelse, där stadens invånare samlas i fredens och det universella broderskapets namn.
För några år sedan fick jag av stadens myndigheter höra att avsaknaden av en officiell minnestund för offren beror på oron för att dagen småningom ska bli ett forum för hatprat. Om så är fallet håller jag helt med: jag föredrar tystnaden och att odla minnet på egen hand (även om minnet alltid är offentligt!).
Men nu verkar det som om tystnaden bryts även i år. Myndigheterna fortsätter att ge tillstånd till en demonstration vars mål inte har ett skvatt med fred och broderskap att göra. Nynazisternas hatprat började på ett lömskt sätt sprida sig i samhället direkt när den första chansen gavs.
Därför känner jag även i år indignation över att myndigheterna, som bygger på demokratiska värden för allas bästa, inte kan förhindra uttryck för hat och diskriminering som har en lång historia av antidemokrati, misslyckande och förstörelse.
Jag hoppas verkligen att det här kunde vara den sista gången jag ser sådana manifestationer i Åbo. Jag är mycket tacksam för varje person som modigt använder detta datum till att motverka denna otroligt farliga ideologi.
Lisa