Ledaren: Skärpning, Kimitoön

Kom ner från elfenbenstornet och börja kommunicera genuint med invånarna. Så lydde Marina Lindells hälsning till politiker och tjänstemän i en intervju för Yle (29.1).

Lindell, forskare i medbestämmande vid Åbo Akademi, anser att sociala medier är en ypperlig kanal för den som vill ha eller ge information. I framtidens kommun är alla beslutsfattare, rubricerade Yle sitt inslag om medborgarinflytande.

Hur ska man då agera trovärdigt på sociala medier? Vi kan kolla in Pekka Sauris tips. Som biträdande stadsdirektör i Helsingfors var han känd för att få saker fixade – och om de inte gick att fixa bums så redogjorde han för hur det hade blivit som det var.

Det var bara att skriva ett Facebookinlägg eller tweeta, så ordnade det sig, sägs det. Sauri hade ansvar för bygg- och miljöväsendet, så problemen kunde handla om något så konkret som en farlig och dåligt utmärkt grop vid ett vägbygge.

”När man i välfärdssamhället talar om kommunen menar man vanligtvis maskineriet där borta och inte människorna. Vi borde återförena dem och sociala medier är ett bra verktyg, sade Sauri i en intervju för Kommunförbundets svenska nyhetssajt Kommuntorget (23.6.2015).

Kommuntorget listade Sauris tips, här är några: Om du har viktig information – dela den, om du får en fråga, svara genast, om du inte kan svara, säg att du tar reda på och återkom så fort som möjligt.

Det ska också märkas att det finns en person bakom orden.

Samma tips får säkert många politiker och tjänstemän höra då de deltar i mediefortbildning. Andra verkar inte ha läst så värst många tips. Då man går in på exempelvis Facebookgruppen Ö-talk, är det bara att plocka fram popkornen.

Observera: det här är en totalt öppen grupp för Kimitoön. Man behöver inte ens vara registrerad på Facebook för att läsa det som skrivs. Alla som har internet kommer åt allt.

En av de senaste trådarna handlar om läkarbristen och mottagningen i Dalsbruk, en annan om tekniska nämndens möte och vindkraftsplanerna för Olofsgård och Gräsböle. Tanken var att säga upp planeringsavtalen med Olofsgårds Energi och Egentliga Finlands Energi, EFE (Gräsböleprojektet).

Så gick det inte. På kvällen efter mötet skrev Janne Salonen, fullmäktigeledamot för Fri Samverkan och Ö-talks administratör, ett inlägg. Han frågade varför Gräsböleplanen ströks från listan. Han citerade också det som SFP i Kimitoöns ordförande Ghita Edmark önskat dagen innan:

”Hoppas att alla kan prata med sitt gäng så att beslutet i nämnden imorgon blir bra och att ärendet inte river upp onödigt damm i media. Det är i allas vårt intresse att lugnt och sansat se till att kommunen inte blir ersättningsskyldig eller indragen i en onödig rättsprocess.”

Kanske de på EFE har egna popkorn och kollar in snacket? Kommunen har bett Kommunförbundets jurister kolla planeringsavtalet, får man läsa. Och så fortsätter diskussionen med spekulationer om EFE:s vd Ansgar Hahn går till rätten eller inte.

”Att bryta ett avtal kan bli en dyr historia därför är det viktigt att göra det på ett så bra sätt som möjligt. (...) Ingenting blir bättre av att skapa oro och prata om avtalsbrott och brutna löften vare sig på byn eller i media, det skapar bara onödig oro för dem som verkligen oroar sig”, skrev Edmark senare själv i tråden.

Gruppen är inte ens kommunens officiella forum, så hur vågar politiker snacka på detta vis om processer i kommunen? Det ger en minst sagt vimsig bild av lokalpolitiken då exempelvis Salonen och SFP-fullmäktigeledamoten Niklas Guseff för en dialog om det fanns en förståelse om vad nämnden skulle göra – eller inte:

”Utgående från alla mejl hade jag fått uppfattningen att ALLA grupper hade enats. Men så var det då inte!?”, skriver Guseff (till vars försvar det ändå måste sägas att han inte varit med om beredningen).

Ibland är inte tonen heller den mest konstruktiva, för att säga det diplomatiskt. Hur var det nu Pekka Sauri skrev: ”Räkna till tio och svara sakligt. Därefter blir också respondenten saklig.”

Det är normalt att bli överrumplad och överraskad av en kommuns beslutsprocesser. Då skriver man lätt något fränt. Men då kan den som svarar kan också komma med en motfråga: ”Hur tycker du vi borde ha gjort?” Så går man vidare och bygger upp förståelse och förhoppningsvis bättre rutiner.

Hur gå vidare? Det går exempelvis att stänga gruppen (vi ska kolla det senare idag). Diskussionen blir ändå knappast mer konstruktiv bara för att den döljs. Med cirka 500 medlemmar går det inte heller att ha några riktiga ”hemligheter”.

Alternativ två är att medge att det är nu bara så här som man snackar politik i Kimitoön. Om man är det konsekvent och med stil kan det faktiskt vara fräscht – men alla tema kan såklart inte behandlas lika öppet.

Alternativ tre är att kolla in Pekka Sauris tio råd. Behåll öppenheten, se över debattkulturen.