Ledaren: Den mystiska skatten

Samfundsskatten är en besynnerlig skatt. När ett holdingbolag i Helsingfors gjort en 3,5 miljarders försäljningsvinst betalar bolaget en samfundsskatt på 700 miljoner euro. Potten kom som en överraskning också för skattemyndigheterna.

Dessa 700 miljoner delas sedan mellan staten och kommuner, enligt beskattningsuppgifter för 2013 och 2014. Helsingfors andel blir närmare 60 miljoner euro. Övriga kommuner delar på resten. (En mer detaljerad redogörelse ingick i ÅU den 31 oktober.)

Det låter bra. De utländska ägarna tyckte att de finska skattereglerna var tydliga, enligt Helsingin Sanomat, Dessutom är samfundsskatten låg i Finland jämfört med många andra europeiska länder.

Det verkar som om finansminister Jutta Urpilainen (SDP) hade helt rätt då hon förklarade de postiva effekterna av en kraftig sänkning av samfundsskatten för cirka fyra år sedan, från 24 till 20 procent

Så långt är allt gott och väl. Det är bara att titta på hur pengarna rasslar in på de kommunala kontona, också i Åbo.

Men så gick Helsingfors och fattade ett intressant beslut om att sänka kommunalskatten. Intressant, på vilket sätt?

”Tajmingen är inte en slump. Ökningen i samfundsskatten täcker det bortfall som skattesänkningen innebär”, sade Jukka Laiho, ekonomidirektör vid Åbo stad (ÅU, 31.10).

Åbo får kanske mer pengar nu, i sin andel av överraskningspotten från 2016, men på sikt nollas det hela. Nå, om vi tänker på det hela som ett räntefritt lån, så är det väl inte så farligt. Sedan kan man ju undra om det finns andra kommuner som lik Helsingfors insett nyttan med en snabb skattesänkning efter beskedet om de 700 miljoner eurona.

När Helsingfors sänker skatten förändras stadens koefficient för hur mycket samfundsskatt det blir i framtiden. Med sitt snabba skattebeslut kan vi se det som så att Helsingfors investerar sin extra samfundskatt i att göra invånarna bums nöjdare då de betalar mindre skatt. Och som fördröjd effekt kommer det efter en tid lite mer samfundsskatt än det skulle ha kommit utan överraskningspotten.

Man kan inte göra annat än gratulera Helsingfors – och undra över mekanismerna bakom samfundsskatten, en skatteform som är både oförutsägbar och ologisk.

En kommun kan också drabbas ohemult hårt av ett enda företags kriser och omställningar.

Som en del av vård- och landskapsreformen ska visserligen samfundsskatten omdirigeras:

”...kommunekonomin stabiliseras då den konjunkturkänsliga samfundsskatten delvis går till att finansiera (de nya) landskapen”, enligt statens alueuudistus.fi-sajt.

Visst, man kunde tänka sig att samfundsskattens svängningar på så vis får mindre dramatiska följder för kommunernas ekonomi. Tyvärr blir det ändå så att då de framtida kommunerna får en mindre totalekonomi – när de förlorar ansvaret för social- och hälsovården – så blir de möjliga effekterna relativt sett minst lika stora och spännande.

De flesta känner säkert dåligt till varifrån deras hemkommun får sina andelar. Kalkyklen utgår från företagens driftställen. Om ett företag verkar i endast en kommun, läggs samfundets skatt till denna kommuns kalkyleringspost. Om samfundet har driftställen i flera kommuner, läggs samfundets skatt till dessa kommuners kalkyleringsposter i förhållande till antalet anställda vid samfundets driftställen per kommun. Om det handlar om en koncern, det vill säga ett moderbolag med dotterbolag, räknas allt samman och läggs till de berörda kommunernas kalkyleringsposter i förhållande till antalet anställda vid de olika enheterna och per kommun.

Det som många upplever som ”största lokala företaget” behöver därför inte alls vara en stor samfundsskattebetalare. Kimitoön är ett bra exempel: av den samfundsskatt som uppbärs för 2016 får Kimitoön över 800 000 euro. Över hälften (nästan 470 000 e) kommer från Celsa Steel Service.

Pro Kimitoöns ordförande Janne Salonen lyfter upp den här frågan i Facebookgruppen Ö-Talk. Ett enda företag bidrar med en så betydande skattepott. Hur många hade tippat Celsa Steel Service om man frågat vem som betalar mest? De fyra övriga på fem-i-topp-listan är Salmonfarm, CreaCon, Kimito Båtcentral och Civil Tech.

I Pargas kunde man ställa samma fråga. Staden får 2 160 000 euro i samfundsskatt. Överlägset största betalaren är LM Instruments, med närmare 580 000 euro – över en fjärdedel av Pargas totalpott. De fyra därpå följande är Skärgårdsläkarna, Arctic Partners, Parlok och HL-Metal.

Då vi ser på de största betalarna är det lätt att i Åboland bli oroad för hur känsligt är det med företag som har verksamhet på fler orter. Tänk om de stänger just här? Men hur skulle det vara om vi vänder på det hela? Beakta istället det som en potential om man i kommunerna har företag som redan har ena benet innanför kommunens gränser. Man behöver inte alltid sträva efter att locka helt nya företagare, då det kan finnas en hel del att vinna också på närmare håll.