Ledaren: De ungas nya bilar?

Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Åbo är en verklig mopedbilsstad. I slutet av juni fanns det 247 mopedbilar i staden. Antalet var 29 i Kimitoön, 23 i Pargas. I S:t Karins var de 84, i Reso 79. Etta i landskapet och i hela Finland var Björneborg, med hela 389 mopedbilar.

För många ungdomar och deras familjer är mopedbilen ett mycket praktiskt fordon. Den kan drastiskt minska föräldrars behov att föra och hämta sina barn, exempelvis till och från träningar. Nyttan syns också i att återförsäljningsvärdet ofta förblir högt i flera år.

I det stora hela är det ändå en marginell fordonsklass. I hela landet fanns det i slutet av juni 8 054 mopedbilar (fordonskategori L6e). Efter den kraftiga uppgången 2007–2014 verkar marknaden nu vara mättad.

Ett bra exempel är mopedbilstäta Björneborg. Med 389 mopedbilar var staden kanske etta, men antalet har sjunkit kraftigt de senaste åren. Som mest puttrade 499 mopedbilar i staden. Samma trend märks i många andra städer och kommuner.

Efterfrågan på de här fordonen har minskat. Det är i viss mån en följd av lagreformen som innebar att man sedan 2013 ska ha körkort för att få köpa mopedbil. Då rasade försäljningen med en femtedel.

Nu verkar det ändå som om efterfrågan har stabiliserats vid den nya, lägre nivån. Det finns alltid en viss marknad, eftersom mopedbilarnas konstruktion är sådan att den inte tål lite hårda smällar. När en mopedbil krockar, repareras den sällan. Sannolikt förnyas mopedbilsbeståndet snabbare än personbilsbeståndet.

Finns det då en marknad för en helt ny typ av ”ungdomsbil”? Det verkar i alla fall finnas en stark politisk vilja, både i regeringen och i oppositionen, att tillåta hastighetsbegränsade bilar för unga som inte fyllt 18.

Idén är inte ny. Redan 2014 fick regeringen ta ställning till flera skriftliga spörsmål om en ny fordonsklass. Nu verkar det ändå som om en högre växel har lagts i av Kommunikationsministeriet. Kommunikationsminister Anne Berner tror att de första fordonen kunde vara i trafik redan 2019.

Det är viktigt att inse att nya tryggare ungdomsbilar inte automatiskt leder till att olyckorna blir färre eller mindre allvarliga. En av de vanligaste olyckstyperna för mopedbilskategorin är olyckor där mopedbilen kör mot något eller någon: När en ung i framtiden krockar med en flera gånger tyngre bil, blir skadorna också mycket allvarligare för den som blir påkörd.

Den nuvarande olycksstatistiken för mopedbilar är inte ens direkt dyster, så trygghetsnyttan kommer inte per automatik med annorlunda, tyngre fordon.

Det finns förstås ett annat alternativ att sätta unga bakom ratten i tryggare bilar: sänk åldern för personbilskörkort till 17 år. Då underlättas väldigt många familjers vardag. För det behövs bara ett nationellt beslut, eftersom EU-regler redan tillåter detta.

Frågan gäller egentligen vilken väg man ska gå. Redan nu kunde man tolka EU-direktivet som definierar traktorer på ett sätt som skulle möjliggöra en modifiering av personbilar. De kunde sedan registreras som traktorer som får köra 60 km/t, skrev Tekniikan Maailma redan för några år sedan.

Det här förutsätter ändå en ”kreativ tolkning” av EU:s direktiv, enligt TM. Å andra sidan har EU-reglerna för fordonsklass L nyligen förnyats, så det finns kanske också nya frihetsgrader att upptäcka.

Dessutom utnyttjar redan andra EU-länder hela det svängrum som nu finns – och lite till – för att skapa nya fordon. I Tyskland har det sedan 2013 varit möjligt att ta en vanlig personbil och byta ut de två bakhjulen mot ett. Först ut var en stor skoter- och mopedbilsimportör som byggde om Seat Ibiza- och Skoda Fabia-bilar. Ett hjul bak och en nedtrimning av motorn så att bilen går maximalt 50 km/t, så får sextonåringar köra. Med ett pris på över 4 000 euro för bara delarna är det ändå en tämligen orealistisk variant, trots nuvarande mopedbilarnas höga pris.

Svenskarna, å sin sida, har sina legendariska A-traktorer, arvtagaren till EPA-traktorerna. Det som var tillåtet på de svenska vägarna när Sverige gick med EU fick fortsätta rulla. Med nuvarande liberala regler är det inte mycket som till det yttre skiljer A-traktorer från vanliga personbilar.

De som importerar mopedbilar är såklart inte glada om det blir en ny konkurrent, en nisch där traditionella bilaffärer kanske är starkare. Samtidigt kan vi anta att de flesta bilhandlare inte är så pigga på denna lilla marknad. Mer sannolikt är att det dyker upp en ny grupp företagare som specialiserar sig på att bygga om bilar under en möjlig inledande boom, då allt ännu är nytt. Kanske det går att köpa A-traktorer från Sverige, om våra regler blir likadarna som svenskarnas?

Om dessa nya ungdomsbilar ska bli ett reellt alternativ får de inte bli för dyra. Tekniken som begränsar hastigheten kan inte vara alltför komplicerad, eftersom ombyggnadskostnaderna ändå blir höga. De byråkratiska och tekniska kraven måste vara ändamålsenliga men minimerade, annars är reformen bara ett slöseri med tid och resurser.