Pennor är Janssons passion

För en reporter som har en förmåga att alltid slarva bort sina pennor är Robert Janssons pennsamling en veritabel guldgruva. I prydliga rader i skåp och på hyllor trängs omkring 4 000 kulspetspennor av alla de slag.

I en låda har han ytterligare 300 osorterade pennor. De flesta är reklampennor som han frågar efter i olika sammanhang. Endast en gång har han varit tvungen att betala för en penna.

En klenod är en silverpenna som han fick då han slutade som styrelsemedlem i Korpo pensionärsförening efter 14 år.

En kusin i Sverige har försett honom med en påse pennor och det har också hänt att någon okänd donator lämnat en bunt med pennor åt honom vid postlådan. Men oftast frågar han efter pennorna då han rör sig ute på stan i Åbo, eller är ute på resa med pensionärsföreningen. Och i bland behöver han inte ens ställa frågan.

– Vi brukar stanna vid Ykköspesä och jag är bekant med innehavaren. Han brukar säga ”sidu Jansson – här har jag lite pennor åt dig”.

Någon systematik i sitt samlande har han inte och det kan hända att det finns dubbletter av några pennor. Men i skåpet med 1 600 pennor är han i alla fall 99 procent säker på att det inte finns två likadana pennor.

Nu i efterskott grämer han sig lite över att han inte katalogiserat pennorna.

– Det är omöjligt att hålla koll på alla pennor. Jag borde ha fört in dem i datorn, men det blev inte av.

Han kan inte säga varför han började samla på pennor, men det var ungefär för åtta år sedan då han fyllde 70 år som det hela tog fart. En penna blev till två och plötsligt hade en ny hobby som pensionär efter att ha jobbat 38 år som postförare i Korpo. Några planer på att lägga av har Jansson inte.

– Jag skulle i alla fall vilja få ihop 5 000 pennor.