Ingenjörsbristen i Åboregionen fick ingen optimal lösning

Industrins behov av diplomingenjörer i sydvästra Finland ska mötas av ett nygrundat samarbetsuniversitet, FiTech-Turku (se faktaruta efter artikeln).

Åbo Akademis rektor Mikko Hupa har lett arbetsgruppen bakom samarbetet. Han säger att grundandet föregicks av långa och delvis svåra förhandlingar.

Dels handlade det om en kommunikationsfråga, säger Hupa. De sju universiteten, branschorganisationerna Teknikens akademiker och Teknologiindustrin, samt näringslivets representanter måste definiera och precisera vad var och en vill med samarbetet.

Svårigheterna berodde också på att det ursprungliga initiativet inte fanns med i regeringens förslag till arbetsgruppen.

Åbo universitet ville få rätt att utbilda diplomingenjörer inom maskinteknik och materialteknik eftersom man upplever att Åboregionen utbildar för få diplomingenjörer om man jämför med Helsingfors, Tammerfors, Uleåborg och Villmanstrand.

Men i stället för att lyssna på Åbo universitet tog regeringen med universiteten i de nämnda städer, och några till, för att få FiTech till stånd.

Hupa säger att regeringen på så sätt vill försäkra sig om att samarbetsuniversitetet i framtiden kan reagera på liknande behov på andra håll i landet.

Han säger också att Åbo universitets ursprungliga förslag skulle ha tacklat det långsiktiga behovet av diplomingenjörer i regionen.

Tycker du att nya diplomingenjörsutbildningar vid Åbo universitet, och ett samarbete med ÅA, hade varit ett bättre alternativ?

– Det tåget har gått så nu ska vi se till att det program som planerats har effekt. Det tror jag att det kommer att ha, på kort sikt. Vi har en given tidsram men frågan är vad som händer sedan. Vi måste också börja tänka på det.

Åbo universitets rektor Kalervo Väänänen säger att universitetet hade hoppats på ett annat resultat.

Tidigare har det suttit hårt åt att utöka utbildningsrättigheterna. Enligt Väänänen fanns det trots allt nu goda argument för en vidgad diplomingenjörsutbildning.

– Men om statsrådet i sin vishet har kommit fram till att det här var den bästa lösningen så får vi leva med det, säger Väänänen.

Tapio Salmi, dekanus för fakulteten för naturvetenskaper och teknik vid ÅA, delar Väänänens åsikt om att en utvidgad utbildning vid Åbo universitet, med ett samarbete med ÅA, hade varit den bästa lösningen.

Då skulle all utbildning, inklusive lärarna, ha funnits på ett och samma ställe.

– Men politiken kom emot. Utbildningsrättigheterna är stipulerade i förordningen och alla vaktar sina egna revir.

Salmi menar att de övriga universiteten befarat att utökade utbildningsrättigheter för Åbo universitet skulle ha inverkat negativt på dem.

Själv tror han inte att så är fallet. Övriga universitet skulle locka även om Åboregionen fick en skräddarsydd lösning.

Nu står FiTech inför ett enormt koordineringsarbete där läsordningar måste stämmas av mot varandra och där lärare från olika universitet måste sändas till Åbo.

– Sådana här utbildningar kan inte skötas på distans och universiteten i FiTech måste se till att sända sina bästa lärare, säger Salmi.

Staten skjuter till 12 miljoner euro till FiTech för att samarbetsuniversitetet ska kunna ta emot studenter som vill slutföra redan inledda studier och speciellt diplomarbeten i Åboregionen.

Det finns också en plan för hur de olika universiteten bidrar med finansiering och Turku Science Park ska se till att studenterna har boende under studietiden i Åbo.

Tanken är att antalet utexaminerade diplomingenjörer i regionen per år ska fördubblas till och med projektperiodens slut 2021. I dagsläget är det antalet 300–400 diplomingenjörer per år.

FiTech innebär också att ÅA, liksom andra universitet, skapar nya utbildningar. Främst handlar det om att förstärka utbildningen i kemiteknik och anpassa den enligt varvsindustrins behov.

Hupa säger att han informerats av Meyer Turkus vd Jan Meyer om att endast ungefär tio procent av den moderna varvsindustrin består av klassiska fartygsbyggare.

– Fartygen är flytande städer och har all den teknik som städer har, inklusive egna avfallsförbränningsanläggningar. De behöver olika sorters ingenjörskunnande.

Förhoppningen är att samarbetsuniversitetet ska fungera som dragkraft för ÅA:s regelrätta naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, säger Hupa.

Tapio Salmi håller med. Han hoppas på mera stabilitet i söktrycket till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.

– Våra ingenjörer får jobb inom allt från gruvindustrin, till läkemedelsbranschen till varvsindustrin. Den breda utbildningen är vår styrka.

LÄS OCKSÅ: ÅA-professor tvingas tacka nej till betalda diplomarbeten

Källa: Undervisnings- och kulturministeriet