Christoffer Taxell: Staten stod inte för sitt löfte

Högsta förvaltningsdomstolens beslut om statsbidrag till Stiftelsen Åbo 2011 är överraskande. Som jurist får jag naturligtvis acceptera domstolens beslut. Sakens kärna är dock inte juridisk.

Europeiska unionens råd utsåg den 16.11.2007 Åbo och Tallinn till Europas kulturhuvudstäder för 2011. Statsrådet gjorde 7.2.2008 ett principbeslut om statens deltagande i finansieringen av Kulturhuvudstadsåret.

Kulturhuvudstadsåret Åbo 2011 och dess program ansågs lyckat både bland Åboborna och allmänt. Året samlade stor publik till en mångfald av aktiviteter. Också ekonomiskt var året en framgång och skapade enligt externa utredningar mycket arbete inom Åbo ekonomiområde.

I det nämnda principbeslutet förband sig staten att finansiera projektet Åbo – Europas kulturhuvudstad 2011 enligt den så kallade 1/3 principen. Enligt den skulle staten av den totala kostnaden för projektet svara för en tredjedel, Åbo stad för en tredjedel och den privata sektorn för en tredjedel.

Så gjorde också de olika parterna. Undervisnings- och kulturministeriet betalade Stiftelsen Åbo 2011 statsunderstöd i olika omgångar och stiftelsen rapporterade kontinuerligt hur medlen användes. En av ministeriets höga tjänstemän var medlem av Stiftelsens styrelse.

Statens revisionsverk påstod, utan att ens ha träffat företrädare för stiftelsen, i sin rapport år 2012 att ministeriet hade betalat understöd på felaktiga grunder. Med detta menade revisionsverket att för mycket bidrag hade erhållits av andra bidragsgivare än staten (!) och att denna summa skulle dras av från statens bidrag.

Ministeriet började återkräva bidrag. Detta betydde att staten ensidigt avstod från den nämnda 1/3 principen. Det är anmärkningsvärt att Undervisnings- och kulturministeriets samma kulturavdelning som föredragit principbeslutet nu krävde återbetalning av bidrag – i konflikt med statsrådets principbeslut! Litande på det hade många – bland annat. stiftelser och fonder, men också andra kommuner än Åbo stad – stött projektet ekonomiskt.

Stiftelsen Åbo 2011 bestridde naturligtvis beslutet om återbetalning, om vilket nu nästan sju år efter år 2011 nu föreligger ett slutligt beslut. Om Kulturministeriet i enlighet med sitt uppdrag hade stått bakom statens löften hade det i det nya läget fattat nya, korrigerande bidragsbeslut. Av okänd anledning gjorde ministeriet det inte.

En konsekvens av detta var att kulturhuvudstadsprojektets fortsättning genom att stöda långsiktiga effekter i huvudsak blev oförverkligad. Det var nödvändigt för stiftelsen att bereda sig för återbetalning. Av det har lidit många framåtriktade projekt som bland annat olika kulturorganisationer i Åbo trakten hade planerat.

Fastän flera projekt i någon grad kunnat fortsätta fram till nu, omintetgjorde Kulturministeriets dåliga förvaltning till betydande del kulturhuvudstadsårets viktiga fortsättning.

Åbo kulturhuvudstadsår betraktades i många uttalanden av företrädare för EU under åren 2011 och 2012 som ett av de mest lyckade någonsin. Stiftelsen Åbo 2011 hade också, bättre än någon tidigare kulturhuvudstad, berett sig på att ekonomiskt stöda verksamhet i enlighet med kulturhuvudstadsårets bästa erfarenheter också efter 2011 och ända fram till år 2016. Kulturhuvudstadsidén är att bestående stärka kulturens roll.

Åbos kulturhuvudstadsår tjänade för sin del som exempel när EU förnyade kriterierna för val av Europas kulturhuvudstäder. Nu ska en stad som söker status som kulturhuvudstad på förhand ange hur den, efter det egentliga ”feståret”, kan upprätthålla de goda resultaten. Den juridiska processen om en eventuell återbetalning av bidrag tvingade Stiftelsen Åbo 2011 att i huvudsak dra sig ur samarbetet både med EU kommissionen och med andra kulturhuvudstäder i Europa. Man kan fråga sig om detta är i enlighet med Finlands intresse?

År 2026 är en finländsk stad igen Europas kulturhuvudstad. Undervisnings- och kulturministeriet ska senast år 2020 utlysa en tävling bland Finlands städer i enlighet med EU:s direktiv. För att kulturhuvudstadsåret då ska lyckas borde ministeriet i god tid före år 2020 meddela vilka regler som gäller, bland annat i fråga om hur bestående resultat kan säkras.

När Stiftelsen Åbo 2011 i enlighet med Högsta förvaltningsdomstolens beslut återbetalar bidrag till Kulturministeriet utgår jag från att ministeriet på eget initiativ korrigerar det avsteg från Statsrådet beslut om 1/3, 1/3, 1/3 som kravet på återbetalning i praktiken innebär. Annars faller i fortsättningen bottnen bort från samtliga public private partnership–projekt, av vilka Åbo 2011 var ett utmärkt exempel – tills staten inte stod för sitt löfte.

Christoffer Taxell

Stiftelsen Åbo 2011, styrelsens ordförande 2008–2012