Michael Jackson-hatt, silverskor och reflexer
Det är en vanlig fredag morgon på jobbet. Men för Maria Weckman, Ellinor Hellström och Niina Renström har dagen börjat lite annorlunda – de har alla klätt sig i kläder som omsorgsfullt valts av deras barn.
Den 17 november firas dagen ”Anna lastesi pukea sinut” för sjunde gången och de tre Åbo svenska teater-anställda har hakat på och gett barnen fria händer.
– På sociala medier har jag tidigare sett foton av bekanta, men jag har inte deltagit själv, säger Weckman.
– Men oj nej, Alva var mycket viktig med att jag skulle ha läppstift och nu har jag glömt det!
Alva, 5 år, och storebror Wilmer, 7 år, ville mycket gärna välja kläder till mamma.
– Hela garderoben låg utspridd på vår säng. Eftersom vi hade så tidig väckning förberedde vi oss redan kvällen innan, annars vet man inte hur lång process det skulle ha blivit.
Resultatet blev lite mer färg än vad Maria Weckman brukar ha i vardagen. Wilmer hade först clown som sitt ledord men resultatet blev lite mer dämpat.
– Men det var viktigt att jag skulle ha olika örhängen, det tyckte han var roligt. Och halsbandet med hjärta som han själv har gjort.
Också silverklackskorna som är Weckmans bröllopsskor var viktiga, även om mor kompromissade sig fram till gummistövlar utomhus i novemberregnet.
– Och läppstiftet ja, det var som sagt det sista Alva sa: kom ihåg att sätta läppstift.
– Jo, det brukar du inte ha till vardags, konstaterar kollega Niina Renström.
Renströms döttrar lät sig inspireras av Michael Jackson och Thailand.
– Och så betonade de att var det viktigt att mamma skulle känna sig fin och ha på sig något hon gillar.
Stella, 10 år, och Camilla, 8 år, var genast med på idén att få välja mammas kläder.
– De var mycket ivriga och tyckte det var jätteroligt att få vara med. De erbjöd sig att göra det på nytt när som helst!
De har tittat mycket på videon av Michael Jackson, och så ska vi snart iväg på en resa, vilket antagligen bidrog till kläd- och speciellt hattvalet, säger Renström.
– Jag fick på något sätt känslan av att du skulle kunna vara med i någon reklam, inflikar Ellinor Hellström.
Pippi Långstrump var temat som Hellströms son Nils Querrec, 10 år, spontanvalde då han inledde processen att hitta lämpliga kläder till mamma Ellinor.
Men han bytte snabbt fokus.
– Han ville istället hitta nyanser som passade bra ihop och kläder som var bekväma och varma.
De Pippiinspirerade röda strumpbyxorna fick sitta kvar under sommarbyxorna.
– Han tyckte att det var jätteintressant att få välja kläder, speciellt då jag förklarade att det inte bara var mitt påhitt utan att många barn gör det i dag.
Hellström kunde gott ha valt samma kläder själv till jobbet, det känns inte alls främmande.
– Det är ju ändå ens egen garderob.
– Jag undrade faktiskt om du hade glömt bort den här dagen då jag såg dig först, säger Weckman.
I vardagen lägger Hellström inte ner så mycket tid på sina klädval.
– Inte längre. På något sätt vet man redan vad man vill ha på sig. Jag köper gärna kläder på loppis men har lärt mig vilka plagg jag kommer att använda och vilka som blir hängande i garderoben.
– Det är jättebra om man vet det redan vid köptillfället, säger Renström.
– Jag har också rensat i garderoben och har egentligen bara sparat sådant jag verkligen trivs i.
Och det är klänning Niina Renström trivs bäst i – vilket hennes döttrar också är medvetna om.
– Jag brukar oftast ha klänning på jobbet, men accessoarerna som de har valt i dag hade jag kanske själv lämnat hemma. Fast det är festligt också här på jobbet så brukar jag spara dem till ännu festligare tillfällen.
Stella och Camilla Renström ville fortsätta med pappas outfit då de var klara med mammas.
– Men de klagade genast att det bara finns blå jeans och blå skjortor i hans skåp.
Också syskonen Weckman var mycket inspirerade.
– När Alva fick höra att man kan jobba med att klä andra så bestämde hon sig för att bli stylist när hon blir stor.
Wilmer däremot blev oerhört besviken då han inte fick klä sin pappa också. Orsaken var att pappa måste bära arbetskläder.
– Han sa: Pappa har börjat på sitt jobb bara för att vi inte ska få välja hans kläder...
Nils Querrec är det enda av barnen som också har valt ytterkläder.
Han undrade om hans mamma har en brun jacka som skulle passa bra med de övriga färgerna.
– Jag har den här som jag har fått men inte använder så mycket. Handskarna har jag köpt i Rumänien då vi tältade i bergen.
Och jackan har Nils försett med reflexer.
Hans lillasyster Lisa, 3 år, reagerar mest om mamma har något nytt på sig. När Lisa var liten klädde sig Ellinor Hellström en gång i ett par svarta byxor med paljetter. Dotterns små fingrar rörde nyfiket vid dem, men de var inte alls särskilt sköna utan mest stickiga.
– Hon sa: farliga byxor. Så de har blivit byxorna jag tar på mig när jag vill vara farlig, skrattar Hellström.
”Oj vad fint”, kan Alva ibland sucka då hon beundrar Maria Weckmans kläder.
Wilmer kommenterade senast sin mammas festklädsel.
– Jag hade rött och svart på mig då han protesterade för att det var monsterfärger. Wilmer är den som annars också nöjer sig med att klä sig i de kläder han råkar hitta i skåpet, säger Weckman.
– Alva skulle däremot helst gå i prinsessklänningar hela tiden, så jag förväntade mig faktiskt något mera prinsessaktigt för egen del också i dag.
– Oj, tänk så hemskt det skulle ha varit om jag hade öppnat skåpet där bröllopsklänningen är och de skulle ha sett den och bestämt att jag skulle ta på mig den i dag, utbrister Renström.
En finländsk föregångare och idé
Lauri Salovaaras stylister den här dagen är tre och fem år gamla.
– Oj, de är så vana redan. De har klätt mig sedan de var ett år. Vi har så pass mycket erfarenhet att jag kan förutspå att jag kommer att vara färggrant klädd, säger han dagen innan.
Salovaara är initiativtagare till evenemanget ”Låt barnen klä dig” (”Anna lapsesi pukea sinut”).
Idén fick han av den brittiska bloggaren Summer Belessa som i en veckas tid lät sina barn klä henne.
Det borde man göra en temadag kring, tänkte Salovaara och kontaktade Belessa som gav klartecken och vad med på noterna direkt.
Finland var först i världen med konceptet och Salovaara är road av hur evenemanget har vuxit.
– Och det trots att inga pengar är involverade, ingen vinner på det här.
Han har blivit kontaktad av personer Tyskland, Sverige, Schweiz, Australien och USA som vill införa traditionen även där.
Hur utbrett det sedan har blivit vet han inte.
– Men vem vet, kanske det kan bli en internationell dag av det här! På hösten firas den alltid under fredagen som är närmast den 20 november som är barnkonventionens dag.
Lauri Salovaara hoppas att det här är en dag då de vuxna vågar lite mer än vanligt. Och inte styr barnen i deras val.
– Barnen kommer inte att välja de där grå och svarta plaggen som våra finländska garderober är fulla av.