Sisu, 18, bytte pakkoruotsi till svenska kompisar och Dragsvik – "Det är inte så farligt om det blir lite fel, alla förstår ändå"

Sisu Hurme, 18, kommer från en helt finsk familj och har alltid talat finska hemma.

– Min släkt är så finsk som en släkt kan bli, säger han – på svenska.

Han har gått i finska Nilsbyn koulu i Pargas som barn, fortsatt i Paraistenseudun koulu och blev student i våras från det finska gymnasiet Turun klassinen lukio i Åbo.

Grön barett i Dragsvik

När vi träffas har han nyss klarat av den omkring 70 kilometer långa och tuffa barettmarschen vid Nylands brigad i Dragsvik. Avklarad kustjägarexamen ger honom rätt att bära kustjägarnas gröna barett.

Du har en tvillingbror som gör sin värnplikt i Säkylä. Varför valde du att göra din värnplikt på svenska?

– Jag ville rycka in redan i somras och tänkte vid uppbådet att det kan jag göra om jag söker till Dragsvik. Och så tänkte jag att det inte är någon dålig sak om jag lär mig svenska där.

Sisu Hurme säger att han kanske har fått inspiration av sin pappa.

– Han är helt finskspråkig, men han jobbade för ett svenskt företag i mer än femton år. Företaget hade kontor i Finland, men alla kontakter till Sverige skedde på svenska. Han lärde sig svenska på det sättet. Det har motiverat mig.

"Alla i åk 7–9 avskydde svenskan i skolan"

Det pratasmycket om tvångssvenska i skolan, men du vill lära dig svenska. Varför det?

– Visst var det pakkoruotsi för mig också i skolan. I åk 7–9 avskydde alla svenskan, även om det säkert kan vara ännu värre i skolor på andra orter än i Pargas.

Han pluggade inte när det var ordprov i svenska.

– Jag somnade med boken när jag skulle läsa svenskaläxorna. Jag hade 6 eller 7 i svenska på betyget i Paraistenseudun koulu.

Finlandssvenska kompisar

Men i slutet av högstadiet fick han nya finlandssvenska kompisar i Pargas via sin tvåspråkiga grannkompis.

– De kunde inte tala finska. För att alls kunna prata med dem på något sätt tänkte jag att det är lättast om jag börjar tala svenska. Jag var inte alls bra på svenska, men jag talade ändå.

I gymnasiet gick det till en början så där med svenskan. Men Sisu Hurme talade mer och mer svenska med kompisarna.

– I slutet av gymnasiet hittade jag gamla uppgifter från första kursen i svenska i gymnasiet. Då märkte att jag hade blivit jävligt mycket bättre på svenska sedan dess!

Roligt att märka att man kan

Han tyckte att det var mycket roligare med svenskan i skolan när han märkte att han kunde något och inte behövde börja från noll.

– Med svenskan är det nog bara egen motivation som gäller. Vissa lär sig genom att läsa något, men jag lär mig genom att tala och höra svenska.

Han säger att han har lätt för språk.

– Jag hör hur man ska säga. Jag vet om det låter rätt eller fel. Men jag kommer nog inte ihåg en enda minnesregel om svensk grammatik.

M i lång svenska

Efter första kursen i lång svenska i gymnasiet i Åbo hoppade halva gruppen av.

– Vi var inte många som blev kvar och av dem var 3–4 från Pargas. Inställningen till svenska är kanske lite annorlunda i Pargas, för det är fler här som märker att man kan behöva svenska.

Han säger att han inte orkade läsa så mycket till studentexamen.

– Men jag skrev M i lång svenska! Och E i engelska. Jag har aldrig pluggat engelska, men jag har lärt mig bra i alla fall.

Han har också använt svenska när han tillsammans med sin pappa har köpt bilar från Sverige.

– Jag har lärt mig genom att läsa alla papper på svenska. När jag läser tänker jag att jaha, är det så något ord skrivs! Men jag kan inga finare ord på svenska.

Skillnad på svenska och svenska

Vid Nylands brigad har han märkt att det är stor skillnad på finlandssvenskarnas kunskaper i finska beroende på varifrån de kommer.

– De som kommer från skärgården kan inte finska, men alla från Helsingfors kan ju finska. I min stuga i Dragsvik finns det många österbottningar. Inte heller de kan någon finska så med dem talar jag svenska. Det är roligt att märka att jag efter några månader där har lärt mig ännu mer svenska.

I början var det knepigt att förstå österbottningarna, men nu har han vant sig.

– Man får bara se upp så att man inte börjar använda deras dialekt när man själv pratar. Men en del tycker också att Pargassvenskan är konstig och att vi inte böjer orden som man ska.

I Dragsvik har han också märkt att alla finlandssvenskar inte använder samma ord för samma saker.

– En del säger ”Hajar du?” när de menar ”Hiffar du?”, förstår du?

Vill du lära dig ännu mer svenska?

– Så klart! Jag vill inte studera svenska som mitt huvudämne, men gärna vid sidan av. Jag kommer nog att använda svenska, i affärer eller så. Det kommer att hjälpa mig i framtiden att jag kan svenska.

Maskinteknik väntar

Efter avslutad militärtjänstgöring ska han börja studera maskinteknik vid Åbo yrkeshögskola och förmodligen specialisera sig på maritimteknik, för att kanske senare kunna fortsätta vid Aalto-universitetet.

Han drar paralleller mellan skolsvenskan och matematiken.

– För mig kan man verkligen tala om tvångsmatematik. Jag är inte intresserad av matematik, men behöver den för att jag tycker att maskinteknikbranschen är intressant.

"Det är bara att prata på"

Sisu Hurmes bästa tips för att lära sig svenska är att skaffa svenskspråkiga kompisar och bara prata på.

– Det är svårt att börja tala svenska, för man tycker att det är pinsamt om man inte kan det så bra. Men man ska sluta tänka så, för det är helt ok om man säger något fel. Alla förstår ändå.

Intresserad av att läsa fler ÅU-artiklar?Första månaden bara 1,00 €! Klicka här.