Svarta pengar, gröna gubbar och färggranna affärer

När man får läsa om miljoner, polisoperationer och utländska aktörer, uppstår genast en diskussion om vad som är rätt eller fel. Det uppkommer vilda spekulationer och plötsligt har åsikter och antaganden blivit en berättelse som av många uppfattas som fakta och sanning. När någon betalar 1 000 euro till en företagare, kontant utan kvitto, för att till exempel få en dörr förnyad, är det få som reagerar.

Vad är det som definierar vad som är rätt eller fel? Lagstiftningen anger ramarna, men det är också klart att alla har en egen, moralisk, uppfattning om vad som är rätt eller fel. Enligt en undersökning, beställd av Finlands riksdag, uppgår den grå ekonomin i vårt land till 10-14 miljarder euro. Det här betyder att staten går miste om skatter och avgifter på 4-6 miljarder euro varje år. Denna summa pengar kunde användas för många samhälleligt viktiga ändamål.

Omfattningen av den grå ekonomin är relativt omfattande, även i Finland. Trots det här, är man i Finland snabb att kritisera svagheterna i andra länders system och blundar för problemet på hemmaplan. Kan det vara så att man i Finland vill fokusera på aktörer från andra länder, så man samtidigt kan förtränga problemen på hemmamarknaden och i vardagen? En viss risk för dubbelmoral föreligger.

Svarta pengar är ingenting nytt, de har funnits så länge det har existerat sedlar och mynt. Att helt avstå från kontanter, kommer knappast att avveckla den grå ekonomin. Redan nu har olika kryptovalutor möjliggjort betalningar utanför alla officiella kanaler. Man har övergått från papper och metall till siffror på datorskärmen, även inom den grå ekonomin. Kontanter möjliggör betalningar utanför bokföringen. En längre tid har möjligheterna att helt avstå från kontanter och övergå till digitala betalningar diskuterats. I vilken takt kommer kontanterna att försvinna?

Enligt Finlands Bank finns det i omlopp kontanter för cirka 1 600 euro per person. En majoritet av finländarna bär ändå på sig mindre än 50 euro. Exakta summor om antalet kontanter är svårt att uppskatta, eftersom eurosedlar rör sig fritt inom euroområdet. Finlands Bank uppskattar att det finns cirka 9 miljarder i kontanter i Finland. Endast en bråkdel av kontanterna finns hos banker och butiker. Enligt uppgifter från Statistikcentralen hade hushållen år 2016 hamstrat 8,6 miljarder i kontanter. Var de finns, torde ingen veta. Låg inflation och låga räntor har medfört att pengar allt mera förvaras i kassaskåp eller i det berömda strumpskaftet. Den stora mängden kontanter, möjliggör också transaktioner utanför officiella betalsystem.

Utgivning av sedlar och mynt hör till Finlands Banks huvuduppgifter. Efter att Finland övergick till euro, hamnar cirka hälften av de sedlar och mynt som ges ut av Finlands Bank i utlandet. Därför kan det inte vara speciellt överraskande att man ser olika gröna gubbar i skärgården och på annat håll i landet. I detta sammanhang avses grön gubbe vara synonym till utomjording. Varför upplever man så kraftigt människor från andra länder som främmande och skrämmande utomjordingar?

Sund nyfikenhet och en lämplig dos av skepsis är bra, både då det gäller finländare och personer och aktörer från andra länder. Det är också klart att man alltid ska var på sin vakt, ta reda på och göra bedömningar. Det är ändå oroväckande om allt som klingar annorlunda än finska eller svenska automatiskt ska anses vara suspekt. Är vi verkligen så inskränkta i Finland? Det här trots att Finland är en del av den Europeiska Unionen och utrikeshandeln är viktig för landets välfärd.

Tillbaka till rätt och fel. Var går gränsen för vad som är juridiskt rätt och vad som är moraliskt rätt? Juridiskt finns det klara gränser för vad som är lagligt eller olagligt. Det finns ingenting som är lite olagligt. När det kommer till människors agerande och deras syn på sitt agerande är situationen en annan. Moraliskt kan det finnas något som är bara lite olagligt, just precis så lite, att man kan leva med det.

Är det acceptabelt att man köper en produkt eller ett markområde för 10 000 euro, betalar officiellt 8 000 euro och ytterligare 2 000 euro med kontanter. Kan detta anses vara mera rätt än att köpa något för 1 miljon, betala 800 000 euro officiellt och 200 000 kontant. Var går gränsen för vad som moraliskt sett bara är lite olagligt?

Myndighetsoperationen i Åbolands skärgård har lyft fram flera viktiga frågor. Det är av stor betydelse att framhålla att det uttryckligen handlar om flera olika frågeställningar och att det är viktigt att inte blanda ihop rätten att köpa mark med exempelvis användningen av svarta pengar. Problemen behöver egna lösningar. Det faktum att utländska aktörer haft möjlighet att köpa strategiska områden i Finland är ett problem, men detta problem ska klart skiljas från skumma affärsmäns och gröna gubbars behov av att tvätta pengar. Problemet med utländskt markinnehav kan korrigeras med ny lagstiftning, åtminstone delvis. Markägande via bulvaner kan vara svårt att förhindra, oberoende av formuleringarna i olika paragrafer.