Guiden Airi Forssell får Åbolands svenska kulturfonds pris för populära vandringar på begravningsplatsen

– Den bästa respons som jag har fått efter en guidning är en tummen upp i ÅU, där man tackade mig för att jag gjorde att de döda blev så mycket mer levande. Jag visste inte att jag hade sådana förmågor, säger Airi Forssell, och skrattar stort.

I dag får hon Åbolands kulturfonds Svenska dagen-pris för sina populära guidade vandringar på begravningsplatsen. "Airi har särskilt lyft fram bortglömda kvinnoöden" står det i prismotiveringen, och "hon gräver energiskt i arkivmaterial och brinner för att sprida både folkbildande och fantasieggande fakta och historier".

– Jag känner mig förlägen och ödmjuk över att få priset. Även om jag är den enda som för tillfället också guidar på svenska på begravningsplatsen, så är vi ju ett team.

Kan berätta om över 50 personer

Det betyder bland annat att guiderna har delat upp researcharbetet och tillsammans har de samlat ihop en kunskapsbank med information om över 50 personer, som gör att de kan variera guidningarna på begravningsplatsen beroende på vilken grupp de guidar för.

– Till exempel vissa lärare vid Åbo universitet, TY, går inte hem hos en finlandssvensk grupp, och den finlandssvenska kopplingen intresserar inte nödvändigtvis en finskspråkig publik. Varje guide gör vandringarna personliga, det man berättar måste komma från hjärtat.

En populär guidning är "Underbara kvinnor i underjorden".

– Jämställdheten är fortfarande inget självklart. Därför är det viktigt att kvinnorna lyfts fram i alla möjliga sammanhang, säger Forssell.

Under vandringen på begravningsplatsen får besökarna höra om kvinnor som kämpat inom sin bransch och som ofta har varit banbrytare.

Banbrytande kvinnor

Forssell berättar om Finlands första kvinnliga jurist Agnes Lundell, bergsrådet Irja Ketonen, som kom från ett arbetarklasshem i Port Arthur, Nordens första kvinnliga landshövdning Sylvi Siltanen och Liisi Oterma, en kvinnlig astronom.

– På den katolska kyrkogården vilar bland annat Benedicta Idefelt, som föddes i Viborg och som konverterade till katolicismen innan hon blev myndig. Hon bodde i Brasilien och undervisade finare folks barn, när hon fick upp ögonen för de sociala orättvisorna där. Hon satte upp ett slags skådespel inspirerat av de katolska påskvandringarna om Jesu lidande, där hon i stället belyste de sociala orättvisorna i landet. Det visades på fotbollsstadion för 10 000 åskådare och gjorde henne impopulär bland de styrande i landet.

Hon tog sig sedan till Rom och blev bland annat ansvarig för Vatikanens finskspråkiga nyhetssändningar.

– Det finns så mycket spännande historier, säger Forssell, som också fascineras av det nätverk som fanns mellan familjerna i Åbo för hundra år sedan bland annat genom äktenskap och affärer.

Ett andra yrke

Att vara guide är mer än en hobby, ja, närmast ett andra yrke, påpekar hon.

– Största delen av Åboguiderna har en akademisk examen och många har avlagt yrkesexamen för guider. Jag vill lyfta fram vår professionalitet.

Själv har hon guidat aktivt sedan 1990-talets början.

– Som guide får man träffa människor och använda språk, visa vår fina stad och berätta om det som är intressant här. Sedan får man ju vara lite skådespelare som guide också, och folkbildare, även om det låter tråkigt, trots att det är så roligt, säger hon.