Om klimatångesten

Vår tid präglas av trender som snabbt seglar upp och lika snabbt försvinner. Ett undantag är klimatfrågan. Den har fått en oerhörd spridning och har redan hunnit lämna djupa, ja svårt läkande sår. Vi alla berörs, unga som gamla, ja till och med barn. Låt mig därför dyka ner i frågan och söka efter dess kärna.

Den svenska ekoexperten, en vår tids främsta, docent Arthur Granstedt, ekoprofessor i Finland vid millennieskiftet, har sammanfattat klimatproblematiken sist och slutligen mycket enkelt. Han slår fast, att livsalstrande och koldioxidbindande är endast växtligheten, som tack vare fotosyntesen förser biosfären med det livsviktiga syret. All övrig verksamhet orsakad av mänskor och djur tär på syrebalansen och alstrar koldioxid. Där klimatfrågan i ett nötskal.

Här ges nu två sätt att bemöta klimatproblemet. För det första kan och bör så många som möjligt odla ett- och fleråriga nytto- eller prydnadsväxter, alltså utomhus och på de mest skiftande ställen. Det skulle ha en läkande, direkt förbättrande verkan, och samtidigt vara det absolut bästa för klimatet. Det andra sättet, som är en slags förhalningsmetod och producerar ändå oavbrutet CO 2, är att ändra konsumtions- och livsvanor. Här är vi utrustade med olika råd och möjlighet. Bra vore ändå att inte skuldbelägga, vilket ju bara ökar klimatångesten. Det första sättet fokuserar på nyskapande, aktivitet, lärdom av naturen, nya naturliga utvägar. Det sätter mänskan i ett större sammanhang, ger inblick i naturens oerhört rika, mångfasetterade värld. Det senare ställer större krav på oss som individer. Vad är etiskt och acceptabelt, men riskerar att skuldbelägga, till och med stigmatisera.

Båda sätten lyfter upp mänskans växande ansvar för varandra, växt- och djurvärlden och till syvende och sist hela planeten. Båda leder hoppeligen till bättre global insikt, nedrustning och därmed en säkrare framtid för följande generationer.

Rolf Nylund

biodynamisk odlare