Tankar om Torvalds och Adlercreutz inför SFP:s partidag
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
SFP. När Carl Haglund år 2012 valdes till ordförande i SFP var Nils Torvalds hans suppleant i Bryssel. Partiledningen var osäker på vad man borde anse om Torvalds. Han hade ju faktiskt inte vuxit upp i partikansliet. En av HBL:s kåsörer våndades i ett kåseri. Enligt honom var Torvalds olämplig att skicka till Bryssel som partiets representant, men ”inte vill man ju ha honom här heller”.
Kommentaren var inte den enda i sitt slag. Den gången hörde Torvalds inte till partielitens gunstlingar. I dag är han en av SFP:s starkast lysande stjärnor och i dagens EU-val beklagar många att de inte kunnat rösta på honom.
Inte heller Anders Adlercreutz har vuxit upp i partiets hägn. Men vad får en framgångsrik företagare, att kasta om för att helhjärtat ägna sig åt politik? Vad får en person, som vilket parti som helst med glädje skulle sluta i sin famn, att välja SFP?
Trots märkbar misstänksamhet från partiledningens sida har väljarna gjort honom till röstmagnet i tre på varandra följande riksdagsval (i vilka för övrigt alla tre ordförandekandidaterna deltagit).
Vad får honom att vilja bli ordförande i ett parti som verkligen inte seglar i medvind, då det finns hur mycket efterfrågan som helst på hans talanger på annat håll. Kanske handlar det om något man kan kalla en vision, en idé om vad som bör göras för att bevara det som är centralt, men samtidigt anpassa partiet till en värld i förändring. Detta kombinerat med en övertygelse att det är möjligt.
För tolv år sedan såg mången partitrogen med långa tänder Torvalds ta vägen till Bryssel. I dag skulle ingen längre se det som en nackdel för SFP att han också sysslat med annat än partiet. Betydelsen av de insikter han skaffat sig utanför partipolitiken är uppenbar.
Adlercreutz livserfarenhet och sociala engagemang är vad SFP nu behöver. Det har en majoritet av finlandssvenskarna uppfattat. Nu har SFP:s delegater en möjlighet att tänka stort och fördomsfritt och få fason på de där besvärande gallupsiffrorna. Visst tar de chansen?
Anna Lena Bengelsdorff
Raseborg