Hundratals Kimitoöbor har synts i ÅU -- tack vare Monica Sandberg som nu lämnar både ÅU och ön
Monica Sandberg har skrivit flera tusen artiklar om Kimitoön.
Men nu är det slut.
Hon har lämnat in sin ÅU-dator och gett ifrån sig nyckeln till sitt egnahem i Bodalen.
I fyra decennier har hon varit med där det händer.
Då Monica Sandberg kommit körande vet man att spåren kommer att synas i ÅU.
Högt och lågt, smått och stort – för oss som följt med hennes framfart verkar hennes energi ha räckt till allt.
– Min grundnatur är nog att ånga på, säger Monica.
Nya ansikten i tidningen
Hon har under årens lopp haft ett motto som satt sin prägel på hennes sätt att jobba: Så många nya ansikten från Kimitoön som möjligt ska synas i ÅU varje vecka.
– Jag har ibland slagit vad med mig själv om att få med nya ansikten, säger Monica.
Hon tycker att det är viktigt att vanligt folk syns, hörs och beaktas. Och så har hon haft en baktanke: Den som får vara med i tidningen blir också intresserad av att läsa den.
Det är en gammal sanning som gäller för varje lokaltidningsjournalist med självaktning: Kom ihåg att alla älskar att se sig själva, sin familj och sina grannar i bladet.
Haft tid för det ultralokala
Monica Sandberg säger att hon aldrig vurmat för den som har den högsta samhällspositionen.
Det är hennes 80 sparade klippböcker ett konkret bevis på.
Byalagstalkon, små väglags små bekymmer, avlägsna lantgårdar där man oroar sig över skogens djur, vårjippon på byskolan – allt har hon haft tid med.
Journalister som är lite finare i kanten kan fnysa "kattdop" men den ultralokala reportern vet att det inte finns några genvägar till att väcka intresset för närsamhället.
Monica Sandberg har tagit sina öbors liv och leverne på allvar.
I en tid då samhällsbygget knakar i fogarna kan lokaljournalistik skapa den känsla av samhörighet som är det effektivaste vapnet mot utanförskap.
Balansgång med politiken
Kimitoöns färgstarka lokalpolitik – med stänk av folkrörelser och populism – har gett otaliga nyhetsuppslag under årens lopp.
– Jag tycker mig ha klarat balansgången rätt väl att döma av att de olika politiska lägren turvis har skällt på mig för att vara partisk, säger Monica Sandberg.
Och vad gäller den inflammerade debatten om vindkraft på Kimitoön är lokalreportern stolt.
– Ingen har anklagat mig för att ha valt sida.
En gång, på 1970-talet, har Monica kandiderat i ett kommunalval, för SFP. Hon fick 28 röster och satt en period i fritidsnämnden i Dragsfjärd.
– Det var väldigt nyttigt! Jag lärde mig att det inte är lätt att vara förtroendevald.
Började på ÅU 1974
Monica Sandbergs arbetsföra år har förflutit i ett högt tempo.
Men inte en sekund har hon ångrat att hon tackade ja då Meta Torvalds år 1974 erbjöd henne sommarjobb på ÅU.
Torvalds fick ögonen på henne tack vare en välformulerad insändare där Monica på uppdrag av sin gymnasieklass protesterade mot nya regler på ungdomsdanserna.
Efter gymnasiet studerade Monica i tre år på journalistlinjen på Social- och kommunalhögskolan.
Som 21-åring var hon redo för arbetslivet. ÅU tackade och tog emot.
Förutom korta sejourer på centralredaktionen i Åbo och några månader på Vasabladet har Monica varit sin hemö trogen.
Kollegerna har beundrat hennes entusiasm, energi och avsaknad av cynism. En praoelev på Kimitoöredaktionen satte huvudet på spiken efter en intensiv arbetsvecka i Monicas släptåg.
– Flickan sa: I skolan räcker det med att man låtsas vara intresserad men i det här jobbet måste man vara intresserad på riktigt. Och hon hade ju så rätt. Och jag har varit så intresserad av nästan allt! säger Monica.
Den livshållningen har räckt långt. Och Monica har tackat och tagit emot.
– Nästan allt som en människa vill uppleva har jag fått via mitt arbete. Jobbet har tagit nästan allt, men också gett mig nästan allt.
Mordhot
Men ibland har det blivit för mycket.
Monicas värsta yrkesrelaterade upplevelse var ett mordhot.
Det var i början på 1990-talet och hängde ihop med en inbrottsserie utförd av den så kallade "stugmannen".
Han mordhotade både sin hyresvärd men också Monica Sandberg och chefredaktör Torbjörn Kevin på grund av nyhetsrapporteringen.
Då han i ett skede släpptes från häktet i Ekenäs faxade polismästaren till Monica: "Akta dej. Rättvisans vägar är outgrundliga".
– Då tog jag familjen med mig och flyttade bort från hemmet för en tid.
Efter en skjutningsincident mot en stugägare låstes mannen in och Monica kunde pusta ut.
Nystart i livet
I november fyllde Monica 63 år.
Pensioneringen var planerad till slutet av mars.
Sviterna av en utdragen bronkitis gjorde att Monica tvingades trappa ner tidigare än tänkt.
Men någon stagnation har det inte varit frågan om de senaste månaderna.
Förutom ovälkommen nervpress till följd av två familjemedlemmars sjukdom har Monica har bytt ö och genomfört en (länge planerad) flyttning till Mariehamn.
Egnahemmet i Bodalen – och de 27 blomlanden – är numera i yngste sonen Oscar Sandbergs ägo. Så helt kapar hon inte banden till Kimitoön.
– Men jag kopplar av bättre när jag inte längre är på ön. Där skulle så mycket ha påmint mig om jobbet, och arbete och fritid har alltid smultit samman i mitt liv.
För ÅU:s redaktion och läsare har en 40-årig reporterkarriär präglat rapporteringen från östra Åboland.
Kimitoön och Monica Sandberg har smultit samman.
Nu har Monica redan obekymrat gått vidare.
Kollegerna på redaktionen gör sitt bästa för att följa hennes exempel.
Säg hej till Monica och Emilia på fredag
På fredag kan Kimitoö-läsarna säga hej då till Monica Sandberg och välkommen till Emilia Örnmark, som blir ny Kimitoöreporter i augusti.
ÅU bjuder på kaffe med dopp på Villa Lande klockan 9-12 och det är öppet hus för alla som vill titta in.
På plats är också chefredaktör Tom Simola.
Monica Sandberg
Aktuell som: Går i pension från ÅU
Ålder: 63
Uppvuxen: på Kimitoön efter barndom på Åland
Familj: Sambo Curt, sönerna Mats, Edward och Oscar med familjer, mamma Linnéa
Bor: Mariehamn
På fritiden: inreder nya radhuslägenheten, trädgårdsskötsel, samlar gamla prylar, läser, reser, är ofta i Curts hemstad Göteborg
Gör mig glad: Att vakna en solig morgon och ha möjlighet att välja vad man vill ägna dagen åt
Gör mig arg: Människor som är sura i onödan
Drömresemål: Gärna inom Europa. Varit på väg till Venedig många gånger utan att det ännu lyckats.
Bäst med åren på ÅU: arbetskamraterna och alla trevliga läsare man kommit i kontakt med.
LÄS OCKSÅ: