Helenas uppväxt gör aktivismen självklar - "Det är inte ett val"

Helena Gualinga, 21, är tillbaka i Finland för några dagar. På helgen flyger hon hem till Ecuador igen.

I den ecuadorianska byn Sarayaku i Amazonasregionen är hennes mamma Noemí Gualinga ledare. Noemi, eller djungelns mamma som hon också kallas, har i åratal kämpat för att erkänna urfolks rättigheter. Helena går i sin mammas fotspår.

– I byn där mammas släkt bor så kämpar alla med frågor om erkännandet av våra rättigheter. Hur skulle du själv reagera då någon kommer och driver ut dig ur ditt eget hem? säger Helena Gualinga.

Själv tycker hon att det hon gör är vardagligt och därför inte vill kalla sig för aktivist.

– Det är ett färgat ord men jag förstår att det hjälper andra att förstå vad jag gör, säger Gualinga.

Uppväxt i Pargas och i Åbo

Helenas pappa är finlandssvenska Anders Sirén. Helena har under barndomen bott växelvis i Sarayaku och Pargas.

– Jag är tacksam över att ha haft möjligheten att bo och gå i skola på flera olika platser, säger Gualinga.

I skärgården har Gualinga trivts och speciellt att paddla kajak med pappa hörde till hennes favoritsysslor.

– I Pargas bodde jag på Kirjalaön, vilket jag gillade eftersom det var nära till vattnet, säger hon.

Gualinga berättar att hon kommer ihåg att också hennes pappa sysslat med aktivism.

– I Stockholm var pappa en gång med och demonstrerade. De bar omkring på en död gran i en kista för att symbolisera avverkning av skog, säger hon.

Gualinga gick i Malms skola och Sarlinska skolan i Pargas. Under den här tiden reste hon mycket till Ecuador.

– Förutom att gå skola i Finland så gick jag samtidigt skola i Ecuador och det fungerade bra. Läraren ringde mig från Pargas och berättade vilka sidor i boken jag skulle läsa, säger hon.

Då hon var 16 flyttade hon ensam till Åbo för att gå klart gymnasiet i Katedralskolan.

Den finländska skolgången gav henne verktyg som hon dagligen kom att behöva i sitt arbete i Ecuador.

– Såklart var det tufft att resa så mycket under skoltiden, men det var nog värt det eftersom jag på så sätt breddade min världsbild, säger Gualinga.

Värderingar och framtidsambitioner

Det gångna året har Gualinga hållit ett sabbastår. Nu vill hon börja studera och tänker studera samhällsvetenskaper eller ekonomi i USA.

Hon har prestigefyllda Ivy League-skolorna i sikte. Hennes meriter gör att hon har goda chanser att antas, då dessa skolor förutom betyg också värdesätter fritidsaktiviteter.

– Jag besökte och talade nyligen på World Economic Forum i Davos i Schweiz, vilket jag tror kommer hjälpa mig vid antagningen.

Enligt henne skulle studierna bidra till att göra hennes arbete effektivare, det skadar aldrig med nya perspektiv.

Gualinga jobbar med ursprungsbefolkningars rättigheter samtidigt som hon bryr sig om klimatfrågor.

– Självbestämmanderätten och rätten till land är viktiga frågor för mig. Man kan inte bortse från klimatförändringen heller. Den har jag fått uppleva på nära håll i form av torka och översvämningar, säger Gualinga.

Gualinga vill se att politiker, beslutsfattare och andra tar dessa saker på allvar.

– Under de år som jag varit aktiv med dessa frågor så har samtalsklimatet ändrats mycket. Narrativet om oss går mot det bättre, menar Gualinga.

Enligt henne handlar det om en generationslång kamp om jämlikhet och frihet. En kamp utan ett slut.

Våld och förtryck i barndomen

Under barnåren mötte hennes familj flera gånger allvarligt, riktat våld.

– Min moster attackerades i sitt eget hem, säger Gualinga.

Enligt henne var attacken en följd av aktivismen – även om familjen inte vet vem som låg bakom det hela.

Den här händelsen och liknande händelser fick mostern, mamman och Helenas storasyster Nina Gualinga att tillsammans bilda en rörelse som kämpar mot förtryck av kvinnors rättigheter.

Trots en hög ambition och fina meriter så säger Helena att hon kämpar med sig själv.

Hon har på senare dagar varit mera realistisk med sig själv och inte ifrågasatt allting. Ingen är perfekt och det har Helena fått påminna sig själv om flera gånger.

Helena vill börja studera på universitet och det kanske ger henne de redskap hon behöver för att gräla med världseliten, ifrågasätta, kontrollera och ta ansvar för sitt eget tänkande.